HÖGMOD och FALSK ÖDMJUKHET!
”Jaget” och den egna självkänslan eller identiteten är något som upptar en stor del av en människas tanke- och känsloverksamhet. Tänk alla gånger vi människor känner oss nedvärderade, sårade och oälskade eller de några få gånger som bröstet sväller upp i självbelåtenhet och stolthet.
Det finns två diken där man missar målet och Guds syfte med vår egen syn på oss själva. Den ena är självupptagenhet, ett självcentrerat högmod där allt i bakomliggande motiv för det man säger och gör handlar om ”Jag, Mig och Mitt”. Detta kan mycket väl klä sig i ett kristet språkbruk och kristen verksamhet, där man gillar och framhäver ord som ”min tjänst, min kallelse, min smörjelse”, alltså min min min eller ”jag bad, jag predikade, jag vittnade”, dvs jag jag jag…
Bibelns bemötande eller botemedel för detta är ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”(Gal.2:19-20)…Så var det med ”jaget”, korsfäst död och begraven, punkt. Men, det var ju något mer, en fortsättning ändå, för Bibeln förklarar vidare detta med att ”Kristus lever i mig” med att ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit”(2 Kor.5:17). Du är alltså, som andligt pånyttfödd och frälst en helt ny skapelse. Och denna nya människa som du blivit har ett annat fokus i hela ditt väsen, det stora Jaget i ditt hjärta har bytts ut till ett mycket större JESUS! Jesus är nämligen det sk ”Livets mening”, såsom Bibeln säger: ”Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre”…Detta är vårt livs syfte, och som Bibeln också säger så är det största budet: ”Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft”…
Det finns alltså inte längre plats i det frälsta hjärtat för ett stort egoistiskt och självupptaget ”Jag”. Den andliga gemenskapen med Jesus är allt, Jesus Är allt. Detta förstärker ju Bibeln överallt, t ex Hebr.1:2-3: ”Honom (Jesus) har han (Gud Fadern) insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden”…Jesus Är Gud som kom till oss som människa, Han är ”Människosonen”, Gud och människa i ett, och just därför är och ska Jesus vara vårt allt…Kol.3:3-4: ”Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När KRISTUS träder fram, Han som är VÅRT LIV, då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med Honom”…
Att ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig” är faktiskt till stor välsignelse; Det innebär att du varken berörs av överdriven och felfokuserat beröm eller upphöjelse. Och du blir inte heller djupt sårad av förtal, lögner och allehanda påhopp. Ord som ”du store Gudsman” eller ”vilken enorm smörjelse du har” eller om du ständigt blir storartat titulerad som herr superevangelist eller megaprofet osv så klingar det bara löjligt i dina öron, rentav irriterande eftersom sådant tal tar bort fokuset från JESUS, Herrarnas Herre och Konungarnas Konung!
Bibeln kallar Jesus också för ”Ärans Konung” och ”Härlighetens Herre”. Kan du se hur vansinnigt ego det är att en människa stjäl uppmärksamhet och fokus från denne Frälsare och Herre? Ja, stjäl ära och tillbedjan från Honom som led och dog för alla människors synder på Korset och ger syndernas förlåtelse och evigt liv i Himlen, vad har du gjort som kan mäta sig med det?…Och har du gjort stora ting för Guds rike, så var det ändå helt och hållet i Guds kraft och förmåga, inte din egen lilla mänskliga duglighet…
Vad är arvsynden? Det är att som Lucifer vilja i högmod ta äran från Gud och upphöja sig till att själv försöka vara Herre på täppan, ”Jag Mig och Mitt”…
Det var en predikant som sade; att det fanns framförallt tre saker en predikant, pastor eller evangelist (eller vilken troende som helst) kunde falla i. Han gav som råd: ”Don’t touch the Gold, the Girls or the Glory”, dvs rör inte vid guldet(pengarna), kvinnor(otukt, äktenskapsbrott) eller vid äran(Guds ära)…Javisst ska vi uppmuntra och stötta varandra, visa respekt och vördnad som Bibeln säger, men detta är superlångt underordnat vad gäller ära och tillbedjan till Gud. Vi ”tröstar” varandra med uppmuntran och respekt då vi lider förföljelse, då vi kan vackla i den hatstorm som möter varje sann Jesu lärjunge; typ ”ja, Herren har kallat dig, du har smörjelse, du klarar detta i Guds nåd och i den Helige Andes kraft, var frimodig, ge inte upp” osv…
Det är också en stor välsignelse att ”vara korsfäst med Kristus” just i denna förföljelse, då mycket av påhoppen, attackerna studsar bort, de möter sin överman i ”Kristus som lever i mig”. Du har ju din nya självkänsla och ”stolthet” i Herren. Hur kan förtalet och smutskastningen egentligen påverka dig överhuvudtaget? Du tillhör ju Jesus, och Han älskar och accepterar dig! Varför bryr du dig om människors åsikter, som ofta har själviska eller osaliga drivkrafter. Guds ord förklarar att du är frikänd, upptagen i Guds familj som ett Gud barn, älskad av Herren Jesus och Gud Fadern, vad mer behöver du!?…
Hör här Paulus ord ”För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen”…väldigt talande eller hur?
Det andra diket sålunda, den ”Falska Ödmjukheten”. Här blir det fint och fromt, väldigt helgat att krypa omkring och inte stöta sig med någon; Att aldrig tala ut eller predika frimodigt Evangeliet eller vad Guds ord säger, bara försiktigt vid väldigt få tillfällen säga något kristet fint, sådant som inte väcker anstöt…Att aldrig berätta om ”Guds väldiga gärningar”, om helanden du varit med om, sådant som Herren kanske använt dig i eftersom det kan uppfattas som skryt…Men lilla vän, om du i ditt hjärta ger äran till Gud och ditt motiv är att lyda Herren genom att vittna om det Gud gör, för att väcka tro, ge uppmuntran och ja, ge Ära till Gud, ja, då är det inte högmod utan sann ödmjukhet…Och om du predikar ”Hela Guds rådslut”, det Guds Ord säger i Andens ledning, även det som är kontroversiellt, då är det inte högmod utan tvärtom Gudsfruktan. En ödmjukhet inför att faktiskt lyda Missionsbefallningen och allt övrigt Herren kallat dig till att göra, i Guds ledning…
Kan det vara så att den falska ödmjukheten egentligen är en ursäkt för att slippa lyda, slippa vittna, och bara glida undan med ett fromt leende och gömma sig i sin trygga bekvämlighetszon? Eller döljer sig det bakom denna mänskliga ödmjukhet en stolthet, ett ”högmod” i att vara så heligt ”from”? Så fromt intetsägande som alla och i synnerhet världens människor älskar och uppskattar, och alla talar väl om dig, alltid, vilket ju lätt kan frammana stolthet…
Men, Jesus sade ”Ve er när alla människor talar väl om er!”…
Och Herren Jesus sade: ”Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er. Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna. Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset”…
Slutligen: Jesus sade ”Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen”. Det finns en tydlig indikator, något som visar om det är Jesus som är i fokus, som får äran eller inte. Och det är ”munnens tal”. Efter varje predikan, varje vittnesbörd, lovsång osv, så är frågan: Har ditt hjärta blivit mera fokuserat på Jesus, sväller ditt hjärta upp i allt större kärlek till Frälsaren? Detta gäller ju också på sätt och vis i vårt vardagliga umgänge med varandra; Det vi säger i våra samtal, för det oss närmare Herren, ger en större vilja att tillbe Herren, lyda och behaga Honom? Eller för det oss längre bort till andra saker och andra människor, även om de må så vara superapostlar osv…
En sak jag lärt mig under min vandring med Herren är att det märks när en människa har mött Jesus. När denne människa lever av den andliga gemenskapen med den levande Guden och av Hans Ord. Det märks i predikan, i övriga umgänget, i samtalen. Då kan denne broder eller syster berätta om hur stora ting som helst som Gud använt denne i! Det märks tydligt att äran och tillbedjan går till Jesus allena. Motsatt, har jag mött titulerade herrar som bara omedelbart förklarar sin förträfflighet genom olika berättelser, och oavsett hur häftigt det låter så finns en besk eftersmak och undran ”vart tog Jesus vägen här”, detta var bara ”Jag och min stora tjänst och smörjelse, här kan ni lämna era pengar och här kan ni anmäla er till slavtjänst i min ministry”…Oavsett om det är hög eller låg så trivs jag bäst med dem som är superförälskade i Jesus 24/7 (dygnet runt, hela veckan), och som bara frimodigt agerar i Andens kraft och ledning och gör stora eller små saker för Herren, för själars frälsning…Det är dessa som är sant ödmjuka, och jag hoppas av hela mitt hjärta, om jag nu ska nämna mig själv i sammanhanget (om jag nu ska tala som en dåre…) att jag inte själv kommer till korta här, utan förmedlar i mitt liv och gärning ett omedelbart fokus på Jesus och Guds Ord, givandes vår själs älskade Herren Jesus All ära och tillbedjan, i all evighet, amen.
P.S! En standard-anklagelse från ”våra bröders åklagare”
(Djävulen) via vissa vilseledda kristna är att den Herrens tjänare som verkligen gör något för Guds rike och för människors frälsning, är i Högmod! Särskilt om detta görande och vittnande är omfattande och når många, om Guds kraft varit verksamt…
Motiven, drivkrafterna eller ”öppningarna” till fiendens användning av dessa anklagare, ”tillrättavisare” kan vara många och olika beroende på person; Avund, konkurrens, missundsamhet, egen ljumhet och undfallenhet, falska läror till försvar för egen synd eller ”tjänst”, sargad själ och självkänsla, falsk ödmjukhet med dolt ”högmod” osv…
”Standard-reaktionen” är att förlåta och glömma, och fortsätta tjäna Herren ännu mer Frimodigt i Guds kraft och ledning, alltså exakt det den gamle Ormen ville förhindra…🙏😅
Angående högmod kontra ödmjukhet för egen del; Bäst är att fråga dem som verkligen känner mig (de är få). Gud vet annars att jag alltid känt mig vara i ”undermod” snarare än högmod, som ett gruskorn bland många andra sådana. Och trivs med att helst ”gömma mig”, vara osynlig och absolut inte i centrum. Här kommer det paradoxala med kallelsen och dess smörjelse i den Helige Ande; vilket driver mig till att hamna i centrum (predikstolen, gatuevangelisation mm). Fast det är 100% Jesus som ska vara i centrum, vad är vi människor jämfört med Gud?! Stoftkorn! Vilken ofattbart bottenlös idioti att vara i högmod, för mig är sådant bevis på största dumhet och ytlighet…
Gud verkar ofta välja ”dem som inget är”, just för att All ära då tillfaller Herren Jesus allena!
1 Kor.1:27-29: ”Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud”…
peterkujala 