MITT VITTNESBÖRD – PÅ YOUTUBE!

MITT VITTNESBÖRD – PÅ YOUTUBE! Predikade och vittnade i Nya Korskyrkan, Boden, 17/11-19 exakt 24 år och 3 månader efter mitt Jesusmöte och mottagande av Honom som min Frälsare och Herre!

https://youtu.be/8nqSlipj_NM

EN ”FÖRSUPEN” AKADEMIKER FINNER GUD! – Mitt Vittnesbörd!

Våren 1995 blev jag klar med 4 års Högskolestudier. På examenspappret stod det fil.kand Kulturvetarlinjen. Jag studerade vid Örebro och Göteborgs Universitet. Mitt huvudämne var litteraturvetenskap, annat jag hade läst var filosofiska och kulturvetenskapliga ämnen, filmvetenskap, språk.

Mitt liv i övrigt var inget speciellt, inte särskilt svårt, bara som de flesta vid den åldern som inte har egen familj. Festade en hel del, särskilt sommartid var det mycket krogbesök, faktiskt sista 2 åren blev det lite väl mycket men fortfarande inte så mycket att det blev ett problem, men väl om jag fortsatt några år till så hade jag troligen blivit alkoholist. Jag levde ett ungkarlsliv med allt vad det innebar av struliga förhållanden. Jag var en ganska så vanlig hednisk syndare, var egoistisk som de flesta, kunde behandla andra själviskt och utan hänsyn, förtalade lite lagom sådär som de flesta gör, ljög då nöden så krävde o s v.

Nåväl, jag hade fått kristna bekanta, eftersom jag flyttat runt en hel del så hade jag inte naturligt en massa vänner annat än i studievärlden. I hemstaden Borås var det faktiskt väldigt svårt att få kamrater, jag umgicks med en barndomsvän som jag festade mycket med tillsammans med det grabbgänget han umgicks med. Därför var det tacksamt för mig att finna dessa kristna bekanta, de var liksom mer nyttiga för hälsan, superi och festande bryter faktiskt ner hälsan fysiskt och psykiskt.

Hur kunde jag med att umgås med sådana där ”kristna”? Ja, jag hade alltid sedan barnsben haft viss respekt för kyrkan, detta trots att jag kom från ett arbetarhem med socialistiska värderingar där Gud, Jesus och Evangelium aldrig kom på tal. Visst tyckte jag att de kristna var underliga och kanske lite bakom flötet, och jag kunde argumentera emot dem. Men det märkliga var att deras ord fastnade i mig, de var sådana där radikala kristna som vittnade rakt och kraftfullt till mig om Jesus, att Han dött för mig, att Han tog och sonade mina synder på Korset av kärlek till mig, de talade om att få frid med Gud, att komma in i gemenskap med levande Gud, det var Himmel eller Helvete och hela Evangeliet rakt på sak liksom. Det blev stunder jag oförklarligt nog blev oproffsigt arg och rent av rasande, men orden de sade fortsatte verka på mig även då jag inte umgicks med dem. Faktiskt så väcktes mitt samvete för allra första gången, och det blev en inre kamp där jag försökte i tankarna försvara mig och mitt syndiga liv, jag tänkte ofta ”jag är väl ändå ingen Hitler, jag är ganska bra ändå, om Gud finns så accepterar Han mig som jag är” och dylika formuleringar.

Sommaren -95 dog en nära släkting till mig, jag åkte till begravningen i norra Finland. Den nära släktingen som dog hade varit varmt troende och själva begravningen var mycket underlig; Vi var 4 män som bar ut kistan och alla var i svår sorg, hon var väldigt omtyckt och älskad, ja, då kom plötsligt en mäktig himmelsk närvaro över platsen, vilket gjorde mig glad på något oförklarligt vis. Allt detta utmanade min rationella hjärna, plötsligt började jag inse att det kanske måste finnas något större än min eller någon människas hjärna och förstånd. Jag hade ju faktiskt förstått efter 4 års studier inom humaniora att de existensiella frågor jag hade innan jag började studera inte fått sina svar, tvärtom. Inga egentliga svar fanns helt enkelt, bara en massa sinsemellan motstridiga teorier och ideer. Allmänheten och folk i gemen har sådant förtroende för de s k intellektuellas förstånd, utan att veta att dessa intellektuella faktiskt är ännu större frågetecken än de själva är, och de som är självsäkra och menar sig veta saker och ting inom det intellektuella lägret är de verkliga dårfinkarna. Ändå visste jag inom mig att det ändå måste finnas absolut sanning angående det mänskliga livet eftersom naturen, mikro och makrokosmos uppvisade ordning och handfast sanningsenlig fakta, dessutom alltid orsak och verkan. Att tro på slumpen eller ödet är bara att likt strutsen stoppa huvudet i sanden, och den s k relativismen som en del vill avfärda nästan allt med är verkligen ett intellektets kollaps, egentligen en feg kapitulation och slapp resignation av sökandet efter sanningsenliga svar. Evolutionsläran var för mig inte heller något tillfredställande, den var en teori och inte vetenskapligt bevisad fakta.

Nåväl, efter hemkomsten var jag ensam hemma sent en kväll. Jag läste i en kristen bok som beskrev lite allmänna saker som hör till det kristna livet. Jag var fortfarande motsträvig gentemot kristen tro, men jag märkte att jag inte kunde stå emot att läsa och höra om det. När jag så läste i boken dök plötsligt berättelsen om Jesu verk på Korset upp, författaren beskrev mycket enkelt och kortfattat att Jesus dog för mina synder och att jag var försonad med Gud genom Jesus död på Korset. Det stod att Jesus bokstavligen tog Mina synder på sig och led straffet för dem, alltså i mitt ställe. Det var detta som bara slog ner i mig med full kraft, jag hade aldrig tidigare sett eller förstått detta intellektuell som jag var, men nu så var det liksom som en uppenbarelse. Detta blev plötsligt logiskt för mig; Om vi begår brott i samhället så ställs vi inför rätta i en domstol, vi döms till ett straff, som en konsekvens av våra brott. Det är så samhället bevaras med dess värderingar om rätt och fel eller om gott och ont. Men, Gud har ju skapat all rättvisa, Han är själva fundamentet, grunden och garanten för rättvisa, sanning och det som är rätt och riktigt.

Jag förstod att det måste bli en domstol inför Gud för oss alla, en räkenskapens dag. Och Guds moral och etik, som t ex de 10 Budorden talar om säger mig att jag är skyldig. Jag har ljugit, stulit, förtalat, varit elak och framförallt självisk och kärlekslös. Inget av sådant beteende kan finnas i det fullkomliga Himlen. Jag hade absolut inget i Himlen att göra, jag var inte berättigad att få komma dit. Men, här stod alltså i boken att Jesus, som levde ett fullkomligt liv utan synd, ja, att Han tog mina synder på sig, att han tog mitt straff för mina brott och synder på sig istället för mig…istället för mig. Och detta var alltså Guds enorma Kärlek att Jesus gjorde detta just för mig. Jag insåg att Gud älskade mig så mycket att Han valde att själv lida och dö på ett Kors för min skull så att jag inte behövde bli dömd och gå evigt förlorad utan istället bli förlåten, frikänd och benådad på denna Räkenskapens dag.

Men jag var fortfarande rationell och ville ha bevis, men med den skillnaden att mitt hjärta nu var vidöppet för Gud. På något vis upplevde jag inom mig att om jag överlåter mitt liv till Gud så dör jag, d v s den ”gamle Peter” dör och något nytt tar vid, vad för något ”nytt” visste jag ju inte, det var som att kasta sig ut över ett stup, allt eller inget, det fick bära eller brista. Till saken hör att jag haft en återkommande dröm i flera år att ”jag skulle dö vid 30 års ålder”, och jag var 30 år där och då…Jag böjde mig ner där i min lilla etta i Borås och såg ut genom fönstret mot natthimlen, och då vrålade jag rätt ut som en galning: ”Gud, Om du finns Visa det för mig Nu!!!” Och det som då omedelbart därefter hände var att Gud kom till mig, Han verkligen slog ner med full kraft in i mitt innersta, jag förnam och upplevde Jesus väldigt påtagligt. Mitt inre hade varit ett mörkt, kallt, ensamt och tomt rum, men nu var det strålande ljust och varmt, jag uppfylldes av Guds kärlek och närvaro, Jesu kärlek omslöt hela mitt väsen som en varm filt. Detta var några sekunder av, som jag kom att förstå senare, Guds härlighets och helighets närvaro. Faktiskt så blev hela lägenheten bländade vitt, Gud var på besök hos mig…Genast tog jag fram ett kristet traktat som jag hade tillgängligt, där fanns en frälsningsbön, den läste jag högt till Gud gång på gång, tårarna slutade aldrig flöda. Jag var från den stunden frälst och hade tagit emot Jesus i mitt liv.

Dagarna som följde efter denna andliga upplevelse var helt enorma. Allt, naturen, omgivningen och tillvaron i sig hade fått färg. Det andliga påverkade också själ och kropp vilket gav hela mitt väsen ett välmående från Gud, faktiskt en frid och glädje som aldrig verkade ta slut. Jag ville helst vara ensam med Jesus alldeles i början, vi hade det så underbart tillsammans. Det var en andlig Gudsgemenskap som var långt mer än jag kunnat föreställa mig, det var att leva på högsta tänkbara nivå, det var att befinna sig i själva tillvarons mening och syfte, det var att umgås med levande Gud, med Gud själv. Det var också att äntligen komma Hem, liksom i hamn. Jag upptäckte att i Guds närvaro så var jag fullständigt tillfreds, det enda jag ville ha mer av, ja, det var att komma Herren Jesus närmare, få umgås mer med Honom, och jag upplevde mig verkligen älskad och accepterad av Gud.

Jag hade en Bibel hemma, det enda stället jag visste om var Psalm 23, den försökte jag läsa, men jag kom inte längre än några rader innan jag storgrät, det var sådan Andens kraft som kom över mig i Bibelläsningen. Tidigare hade jag kikat lite i Bibeln utan att förstå något, men nu så var Bibelorden levande och fullt av ”uppenbarelse”, insikter och visdom. Under två veckors tid kunde jag förnimma/uppleva och liksom ”se” med min inre syn hur Jesus hängde på Korset, där sade Han till mig: ”Peter, Jag dog för dig, Jag älskar dig, du är förlåten och fri”. Jag grät kollosalt under dessa veckor, och största orsaken var av tacksamhet till Jesus. Jag grät också för att Jesus som var så oskyldig, ren och fullkomlig hade behövt lida och dö för mig. Ni ska veta att det fanns stunder alldeles i början av denna tid då jag upplevde mig vara jordens största smutsfläck, fast jag var en genomsnittlig syndare så upplevde jag mig ändå som den värste syndaren av dem alla, värre än Hitler o s v, men det var i sådana stunder jag fick förnimma Jesus på Korset sägandes ”Jag dog för dig, Jag älskar dig, du är Förlåten, du är Fri”. Det var en sådan oerhörd Nåd från Gud, ett sådant oerhört Offer Jesus gjorde för min skull. Och jag upplevde konkret hur jag var förlåten, försonad, frikänd, ja, liksom fullständigt renad från all synd och elände som jag burit på under mina tidigare 30 år.

Några veckor senare döpte jag mig i Korskyrkan, Borås. Jag lärde mig snabbt att denna härliga Gudsgemenskap, att få uppleva Jesu närvaro berodde på hur pass mycket jag ägnade mig åt Jesus, Bibeln, bönen, kristna möten, lovsång och tillbedjan, och i synnerhet då hur pass mycket jag av hjärtat hängav mig till Herren. Dessutom dränerades och ströps, som när man skruvar åt en kran, denna Gudsgemenskap när jag råkade begå synd eller ägna mig alltför hängivet eller för mycket åt världsliga och jordiska ting, sistnämnda var det inte fel att göra men det fick inte gå före Jesus och Guds rike, liksom ta för mycket utrymme vare sig i hjärtat, i tankar eller i tid. Men, då bekände jag min synd och omvände mig av hjärtat, och den himmelska andliga strömmen kunde återigen flöda fritt i mitt innersta.

De kristna behövde aldrig jaga eller tigga för att få mig till kristna möten eller för att få mig engagerad i kristna saker, det var snarare tvärtom. Under 1:a året av min frälsning hade jag min s k ”baby-period”, något nyfrälsta ofta har, d v s jag strulade till det emellanåt, hamnade i grövre synder och så, men eftersom jag hade verkligen mött Jesus radikalt och påtagligt och mitt liv var totalt förvandlat så omvände jag mig också under stor vånda och ånger, varefter Herren mig förlät och renade. Under året hade jag fortsatt starka möten och härlig gemenskap med Gud. Under 2:a året vidtog helgelsen på ett mer genomgripande sätt, de grövre synderna hade lämnats, men nu började Herren verka och forma mer på djupet för att forma fram en levande kristen i Herrens tjänst, och nu började den vandringen med Gud som innebar att verkligen lära känna sin Gud. Viktigaste lärdomen var att låta sig ständigt bli uppfylld av Gudsnärvaron, av Andens liv och att inta dagligen Guds levande Ord, Bibeln, då fungerar kristna livet. Och på den vandringen, livet tillsammans med Jesus är jag än idag. Jag ångrar inte en dag av mitt frälsta liv, det var verkligen från död till liv, ett evigt liv.

PERSONLIGA HELANDEMIRAKLER!

PERSONLIGA HELANDEMIRAKLER! Och andra övernaturliga Gudsingripanden jag och min fru Anette varit med om:

Jag och Anette har genom åren fått se många andra människor motta Guds påtagliga helandeunder och mirakler, särskilt ute på missionsfältet i Asien och Afrika då vi åkt med i olika missionsteam, men också här hemmavid har vi sett Guds under. Blinda som plötsligt fått se, döva börjat höra, stumma tala osv, Jesus har botat dem genom trons bön, också då vi själva bett för dem. Men personligen, det jag själv och frun erfarit för egen del, eget helandeunder eller Gudsingripande som vi kan nämna är följande händelser, det finns fler men dessa vill vi vittna om:

När jag (Peter) gick på pingströrelsens Team action Bibelskola så fick jag intensiv tandvärk. Jag var långt hemmifrån och hade varken gott om tid eller pengar för akut tandläkarbesök. Jag begärde förbön av syskonen och de ställde sig i en ring runt mig och bad, då kände jag som en ”vindpil” av Guds kraft gå rakt in i käken och bara svepte bort den intensiva värken. Jag behövde inte ens uppsöka tandläkare på lång tid efter detta, tanden blev botad av ”Herren min (tand-) Läkare” 🙂

När jag gick Bibelskola i Florida skulle vi bära in en jättetung och stor byrålåda som vi fått till vårt boende, vi var tre bröder som kämpande med möbeln. Betänk att detta är alltså inte en lätt Ikeamöbel. Ena (tunga) skåpsdörren var öppen och plötsligt far den med full kraft igen och stängs, och då är min ena tumme i vägen…Smärtan är intensiv, då ber bröderna för mig, omedelbart försvinner smärtan, tummen är normalvit och fin och förblir så! Tack Jesus 🙂

Gud räddade mig och frun från livsfara när vi handlade på ÖB i Uppsala, jag upplevde plötsligt en inre maning att vi måste omedelbart och snabbt gå därifrån, inte lätt få frun sluta shoppa (ett mirakel i sig… 🙂 , men hon är andlig och förstod. Senare läste vi att ett väpnat rån skedde där ca 5 minuter efter vi gått därifrån…Ett annat Guds övernaturliga beskydd var när jag handlat på Coop i Östersund, plötsligt upplever jag andligt en maning att kolla matkvittot då jag redan kört iväg och skulle upp på höghastighetsvägen (100 km/h), en egentligen orimlig och onaturlig sak att göra för mig, men jag körde in bilen på en parkering. Körde iväg 2 minuter senare, och det var en trafikolycka på nämnda väg, jag skulle ha hamnat mitt i olyckan 2 minuter tidigare…

Jag hade min ”babyperiod” som nyfrälst i c a 1 år, då jag inte var helt fri från diverse felaktiga begärelser. Jag gillade rusdrycker och då särskilt öl, och föll på det ett antal gånger, omvände mig förståss och Herren förlät, renade och fyllde mig återigen med Sin livgivande närvaro och frid. Men, begäret jagade mig som arga bin när jag vissa helger kom i närheten av ölhyllorna i någon butik. En dag fick jag förbön av en Gudskvinna som heter Anita Barker, undret var omedelbar, jag upplevde Guds befriande kraft och begäret försvann fullständigt. Jag t o m (dumdristigt och ovist) testade den nya friheten genom att dricka lite vin, och det smakade som ättika. Och den berusande känslan som kommer av alkohol kändes som något svart obehagligt klet som på ett kusligt sätt påverkade hjärnan och som ännu värre störde den andliga gemenskapen med Jesus. Därefter blev det inga mer rusdrycker för mig. Jag var verkligen fri, och sedan dess har det gått 23 år och jag är alltjämt lyckligt fri från all rusdrycks- och ölbegär. Tack Jesus 🙂

När jag evangeliserade på ett torg i Borås, kom en rasande stor man med knyten näve fram till mig, röd i ansiktet och redo att slå ned mig. Jag blundade, lade en hand på hans axel och bad (samtidigt funderande jag hur bäst falla), när jag öppnade ögonen var handen inte längre knyten, mannen hade tårar i ögonen…

Anette min fru har också erfarit mäktiga Gudsunder:
Jag (Anette) kan vittna om hur Gud helat mig i ryggen. Jag hade skolios, dvs en S-formad rygg. Jag jobbade i kök i ungdomen ett tag där det var rätt tunga lyft. Fick väldigt ont i ryggen, men en kompis la handen på mig och bad att Jesus skulle hela min rygg. Då kände jag en varm ström gå genom ryggen och jag var jättebra i ryggen efter detta, men skoliosen var kvar. Flera år senare fick jag förbön för skoliosen och då skedde ett mirakel. Jag blev rak i ryggen och hela 2,5 cm längre, så i mitt pass står det nu att jag är 172 cm lång och inte 170 cm som jag alltid tidigare varit i vuxen ålder. Och det håller fortfarande eftersom jag vid ett tillfälle förnyade passet och då var jag fortfarande 172 cm. Nu bär jag ibland t ex tunga kassar när vi handlat.

När jag gick på Bibelskola i USA fick jag extremt ont i mellangärdet, ena sidan. Det kunde ha varit blindtarmsinfektion eller annat allvarligt. Vi läste just då om Guds helande, och vi hade inte råd (tyckte jag) att åka till sjukhuset (vilket man självfallet borde gjort), och jag bad till Gud, läste en bok om Guds löften om helande. Peter var jätteorolig, men jag ville tro och vänta in bönesvar. Jag fick också förbön på Bibelskolan, och ett antal dagar senare var jag fullständigt helad och fri från all smärta.

Ytterligare ett (av många) Gudsingripanden både jag och Anette varit med om är då vi missionerade i ett team i norra Indien, hundratals hinduer konverterade till kristendomen då de hörde evangeliet och såg helandeundren. Vi fick höra från lokala kristna att ortens hindupräster blev rasande och tog gemensamt beslutet att döda hela teamet, detta var långt ute i landsbygden och de hade dödat kristna där förut. Vi bad intensivt och fick alla Jesu övernaturliga frid, och vi fortsatte missionera och klarade oss…

Största undret av alla under är självfallet Jesus och Hans givna frälsning, att få bli frälst och fri med evigt liv i Himlen. Viktigaste är därför att först och främst söka ”Givaren” av välsignelserna och inte välsignelserna i sig, dvs ta emot Jesus, hans frälsning och därefter andliga gemenskapen med Herren, att bevara 1:a kärleken till Jesus och söka vara Honom lydig såsom en sann Jesu lärjunge. All ära, tacksägelse, pris och tillbedjan endast till Gud Fadern och Jesus Kristus, amen.

P.S! Vittnesbörd om Guds helandemirakler och övriga Gudsingripanden till välsignelse, beskydd osv är viktiga, det är trosstärkande. Sedan kan man inte, enligt min åsikt, ha färdiga mallar och supersäkra metoder för att ta emot dessa mirakler, det är alltjämnt Gud som utför helandet i enlighet med sin egen vilja och beslut, vi kan alltså inte ”styra” Gud och vi kan heller inte garantera eller lova helande till dem vi ber för…Men, däremot finns i Bibeln råd och vägledning, Guds löften om helande, befrielse och god hälsa. Löften som kan tas emot som bönesvar om vi följer Guds givna villkor, såsom en aktiv tro, ett helöverlåtet kristet liv i sann Jesu efterföljelse eller åtminstone en helhjärtad vilja att följa Herren och Hans Ord. Och att framförallt ha en ödmjuk och tacksam inställning och attityd till Gud, att ge Jesus All ära och pris för helandet. Sedan botar Herren också icke-troende, som uppenbarligen inte ännu följer Herren, men då är det Gud som sträcker ut sin hand till dem för att de ska överlåta sig och tro, så agerade Jesus och apostlarna.

Ytterligare: De sekulära och icke-troende kommer reagera olika inför sådana här vittnesbörd om Guds helandemirakler; en del kommer förneka aggressivt och försöka hitta bortförklaringar, detta får bara inte vara sant för dem eftersom det skulle innebära ett logiskt slut för deras uppror gentemot Gud och ett omedelbart förståndsmässigt och moraliskt krav på omvändelse och tro, vilket de inte vill eftersom de alltjämnt älskar synden och mörkret och vill fly från Ljuset och sanningen. Men, så finns det icke-troende som ser Guds enorma kärlek och nåd i dessa vittnesbörd, de är ofta lidande och trötta på jordelivets elände och längtar efter sant liv från Jesus, längtar efter frälsning och hopp om en evighet i Himlen. Käre vän, vittna frimodigt om helandeundren du tagit emot från Gud, det är Guds vilja och till stor välsignelse för många, både för kristna och icke-troende.

FRID!

Ordet Frid låter enkelt, men det är ett Bibliskt begrepp som är oerhört rikt. Pingstvänner brukade förr hälsa på det sättet; Och när Jesus sände iväg lärjungarna på uppdrag så skulle de hälsa Frid till husen och hemmen de besökte… Så vad är då ”frid”? Ja, frid har flera betydelser. Frid är t ex motsatsen till fruktan och oro, motsatsen till ångest och modlöshet. Och alla människor försöker desperat få tag på frid. Via alkohol, droger och psykofarmaka skaffar många en sorts bristfällig kemisk frid; Vilket förståss ger ”biverkningar” milt uttryckt…Men, Jesus sade ”Frid lämnar Jag åt er. MIN frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet”…

Men, vad är Jesu frid? Det är vad Rom 5:1 talar om: ”Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi Frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus”.

Frid är alltså; Att ha det rätt ställt med Gud, att ha ett rent samvete genom Jesu försoningsverk på Korset. Det är därför Jesus också säger såhär till sina lärjungar efter sin Uppståndelse från de döda, i Joh.20:19-21: ”På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!” När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er!”…Lärjungarna var försonade genom Jesu frälsningsverk på Korset, de hade frid med Gud…

Alla ofrälsta människor fruktar döden eftersom de innerst inne vet att efter döden kommer Domen över alla ens synder och brott mot Guds vilja. Men, man bedövar sitt samvete på olika sätt och låter sig bedras i falska läror och föreställningar. Men Räkenskapens dag kommer…Enda räddningen är Jesus som tog alla våra synder på Korset och försonade där människan med Gud; Han led straffet för vår synd så vi är frikända och benådade på Domens dag. Detta ger oss frid…

Jes.53:5-6: ”Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom”.

I Australien bröt en väldig väckelse ut genom att en troende fick ett speciellt uppdrag av Herren. Han skulle skriva ner en enda mening och dela ut tusentals lappar med denna mening. Han skrev meningen t o m på gatstenar osv. Meningen var ”Har du frid med Gud?”…Folk fick syndanöd, ropade efter Gud om nåd och frälsning överallt.

Ordet frid kommer från hebreiska ordet Shalom, vilket innebär att ”vara hel”. Alltså, om du inte är hel så fattas det dig något hela tiden, dvs det allra viktigaste, och det är ”Frid”.

Att uppleva Jesu frid är också att vara i Guds påtagliga närvaro, det finns inget underbarare. Såsom Ordet säger: ”Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och Frid och glädje i den helige Ande”…Vi har vår Gudsgemenskap genom den Helige Ande, och en av ”Andens frukter”, dvs konsekvenser av  denna Gudsgemenskap är just ”Frid”. Denna Jesu frid är verkligen ”vernaturlig”,  det är som Bibeln säger ”en frid som övergår allt förstånd”. Hela livet och tillvaron kan hota att rasa samman, men när Jesu frid råder och regerar i oss så mår vi väl ändå, vi har då ingen oro, ingen fruktan eller ångest.

När jag missionerat i Asien och Afrika har det blivit besvärligt och farligt några gånger, likaså i gatuevangelisation hemma i Norden; Men, just Guds frid har bara lägrat sig över tanke- och känslolivet, en sorts befrielse från all fruktan. Fil 4:6-7: ”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.”…

Men, kan vi verkligen uppleva Frid när livets hemskheter drabbar oss; Ja, så lär faktiskt Bibeln, Rom.8:35-39: ”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre”.

”INGENTING kan skilja oss från Guds kärlek”…När du upplever och är omsluten av Guds kärlek så har du Frid; Ty Guds kärlek fördriver all fruktan som Ordet säger…

Javisst, hemska saker händer även kristna, men Gud beskyddar och helar också de sina. Jag har blivit räddad från olyckor och helad också flera gånger, likaså min fru. Vi kristna har övernaturliga ”bilbälten och hjälmar” från Herren där vi går Bedjande fram. Bibeln talar ju också om änglar som är utsända till att betjäna och beskydda. Och om vi drabbas så är ”Herren vår läkare” nådefull att bota genom trons bön. Men, vi är ändå inte”Helgarderade”. Kristna drabbas, som sagt, också av lidande, inte i samma utsträckning som världens barn med ett undantag, och det är vad gäller Förföljelse…

I tusentals år har kristna förföljts, bara under de första 300 åren blev miljoner riktiga martyrer för sin tro, inte med svärd i sin hand utan en Bibel eller med evangeliets budskap på sina läppar. Under Reformationen på 1500-talet brändes på bål, torterades och dödades tusentals ”Bibeltroende” kristna, baptister slängdes i fängelse på vatten och bröd på 1800-talet osv, idag dödas och förföljs 100-tusentals kristna, i t ex Kina, Nordafrika och Mellanöstern…

Men, för alla dessa kära förföljda syskon i Herren gällde och gäller Bibelorden i Hebr.11:34-40, jag läser: ”De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten. Kvinnor fick sina döda tillbaka genom uppståndelse. Andra blev torterade och accepterade ingen befrielse, för de ville NÅ EN BÄTTRE UPPSTÅNDELSE. Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade, dödade med svärd. De gick runt i fårskinn och gethudar, nödlidande, plågade och misshandlade. Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i öknar och bergstrakter, i grottor och hålor. Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. Gud har nämligen förberett NÅGOT BÄTTRE FÖR OSS: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet”…

Denna mening ”Gud har nämligen förberett NÅGOT BÄTTRE FÖR OSS” berör det viktigaste vad gäller Guds frid. Jesus sade ”I världen får ni lida, men var frimodiga: Jag har övervunnit världen”. Vad menade Jesus med det? Paulus förklarar detta väl i Rom.8:18: ”Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den Härlighet som ska uppenbaras och bli vår”…Kära vänner, Jesus gav oss en Biljett ut ur denna värld. Genom sitt verk på Korset frälste Han oss till det eviga och Härlighetsfyllda livet i Himlen. Såsom Bibeln säger ”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder”…

Jordelivet är en millisekund i evighetens ljusår av oändlig tid. Och ur Guds perspektiv så är det Viktigaste var du och jag tillbringar vår evighet, hemma hos Jesus i Himlen eller i evig förtappelse. Jesus har övervunnit världen och räddat oss Hem till sig, till evigt liv i Himlen. Detta faktum ger oss frid och förtröstan, hopp och glädje mitt i det korta jordelivets lidanden, hur svåra och avgrundsdjupa de än må vara. Detta är det allra viktigaste ur Guds perspektiv, och borde vara detsamma för oss…Det eviga livet hemma hos Jesus i Himlen är den absoluta grunden för vår frid, oavsett vad som händer i våra superkorta jordeliv, Amen.

KÄNDIS-INTERVJUER!

Jag intervjuade Runar Sögaard, Stanley Sjöberg, Ulf Ekman och Anita Barker samt många andra kända profiler som Johannes Amritzer, Hans Marklund och Bror Spetz m fl under 90-talet då vi hade radioprogram i Borås som hette ”Livskraft”, de sändes via Borås Närradio och Pingstkyrkans studio i Borås. På 2000-talet hade vi också radioprogram i Jämtland, ”Radio Gud” sändes från radiostationerna Mittradion och Radio Krokom. Detta är en liten ”nostalgitripp” från en annan tid, då var samhället, vi människor och kristenheten något annorlunda än idag, jag själv var relativt nyfrälst och ”mycket vatten har flytit under bron” liksom; Men jag återger här nu intervjuerna från 90-talet av Runar, Stanley, Ulf och Anita. Ni kommer finna att det de säger ändå är aktuellt för oss idag, många kommer uppskatta den ”Ande och Sanning” som finns att finna som guldklimpar här och var i intervjuerna, och många blir gripna av särskilt Anita Barkers vittnesbörd av helande och mirakler. Känns underligt höra sig själv i intervjuerna, en del av er var inte ens födda då eller lekte i sandlådan 🙂

1. Intervju Runar Sögaard:

https://soundcloud.com/user-326877364/intervju-runar-sogaard

2. Intervju Stanley Sjöberg:

https://soundcloud.com/user-326877364/intervju-ss

3. Intervju Ulf Ekman:

https://soundcloud.com/user-326877364/del1

4. Intervju Anita Barker:

https://soundcloud.com/user-326877364/intervju-anita-barker

 

P.S! Min ”samfundstillhörighet” under 24 år har varit inom EFK (dåvarande Örebromissionen), Pingst och Baptist. Sedan jag blev härligt frälst så har jag bott på 7 olika orter…Men, jag har samarbetat i evangelisation, mission och radio med alla frikyrkosamfunden, sådan verksamhet går ”över gränserna” i sann ekumenik, då är Jesus, Ordet och Anden i fokus för att ge ut Evangeliet och ”Sanningen som sätter fri” till en förlorad mänsklighet…Intervjuerna är alltså från 90-talet, bedöm därefter… 🙂 Förresten, lite kul kuriosa, vi har faktiskt ”inga skelett i garderoben”, men däremot har vi haft minst fem lokala pastorer och predikanter i vår garderob…vi hade vår radiostudio där och intervjua dem där 😀 , detta var under den 2:a radiotids perioden, i Jämtland.

Under 1:a radioperioden ville jag få spridning på programmet via, som sagt kändisintervjuer, så även icketroende skulle lyssna. ”Frimodighet ger stor lön” var Bibelordet som gällde, och det var också många kända kristna profiler som intervjuades, många fler än de nämnda, t ex Alf Svensson f.d partiledaren men den intervjun gav jag till en kollega som var med en period (”den som ger han får”…). Några som jag inte lyckades fånga i ”radionätet” var Thomas Ravelli och drottning Silvia, jag hade kontakt med hovet men fick ett diplomatiskt fint nejsvar 🙂

 

MITT VITTNESBÖRD!

Jag ”dog”, och fick ett nytt liv, ett underbart evigt liv! Läs om mitt möte med Jesus, mitt vittnesbörd…

När jag var 30 år gammal, ja då var året 1995. Det året umgicks jag med några kristna som jag hade blivit bekant med. Jag hade flyttat omkring en hel del då jag studerade på olika orter, men det året hade jag ganska nyligen flyttat tillbaka till min hemstad Borås.

Jag hade våren -95 precis blivit klar med 4 års Högskolestudier. På examenspappret stod det fil.kand. Kulturvetarlinjen. Mitt huvudämne var Litteraturvetenskap, annat jag hade läst var filosofiska och kulturvetenskapliga ämnen, filmvetenskap, språk, sammanlagt blev det 154 högskolepoäng (motsvarar i nuvarande räknesätt 231 poäng).

Allmänt betraktades jag som s k intellektuell, jag hade studiekamrater som jag brukade träffa på fik och diskutera olika filosofier och ideologier, också förstås kulturella och konstnärliga spörsmål. Böcker hade jag läst hundratals, naturligtvis litterära, vetenskapliga, konstnärliga och filosofiska verk, men faktiskt aldrig Bibeln annat än det minimala som förekom i studiematerialet.

Helt färdig blev jag alltså med studierna våren -95. Mitt liv i övrigt var inget speciellt, inte särskilt svårt, bara som de flesta vid den åldern som inte har egen familj. Festade en hel del, särskilt sommartid var det mycket krogbesök, faktiskt sista 2 åren blev det lite väl mycket men fortfarande inte så mycket att det blev ett problem, men väl om jag fortsatt några år till så hade det nog blivit ett svårt problem. Jag levde ett ungkarlsliv med allt vad det innebar av struliga förhållanden. Jag var en ganska så vanlig hednisk syndare med både kortsiktiga och långsiktiga förhoppningar om lycka och välmående på olika sätt, var egoistisk som de flesta, kunde behandla andra själviskt och utan hänsyn, förtalade lite lagom sådär som de flesta gör, ljög då nöden så krävde o s v, ja ni vet själva hur det är i ett vanligt liv utan Gud.

Nåväl, jag hade alltså fått kristna bekanta, eftersom jag flyttat runt en hel del så hade jag inte naturligt en massa vänner annat än i studievärlden. I hemstaden var det faktiskt väldigt svårt att få kamrater, jag umgicks med en barndomsvän som jag festade mycket med tillsammans med de’ grabbgänget han umgicks med. Därför var det tacksamt för mig att finna dessa kristna bekanta, de var liksom mer nyttiga för hälsan, superi och festande bryter faktiskt ner hälsan fysiskt och psykiskt.

Hur kunde jag me’ att umgås med sådana där kristna? Ja, jag hade alltid sedan barnsben haft respekt för kyrkan och de kristna, detta trots att jag kom från ett arbetarhem med socialistiska värderingar där Gud, Jesus och Evangelium aldrig kom på tal. Visst tyckte jag att de kristna var underliga och kanske lite bakom flötet, och jag kunde argumentera emot dem. Men det märkliga var att deras ord fastnade i mig, de var sådana där radikala kristna som vittnade rakt och kraftfullt till mig om Jesus, att Han dod för mig, att Han tog och sonade mina synder på Korset av kärlek till mig, de talade om att få frid med Gud, att komma in i gemenskap med levande Gud, det var Himmel eller Helvete och hela Evangeliet rakt på sak liksom. Det blev stunder jag oförklarligt nog blev oproffsigt arg och rent av rasande, men orden de sade fortsatte verka på mig även då jag inte umgicks med dem.

Jag följde med till deras kyrkor. Besöken blev till märkliga upplevelser, det gick ann att höra predikan som jag blev väldigt sömnig av faktiskt, men när de började prisa Gud med lovsång och tillbedjan så var det som om jag inte kunde andas invärtes, det gick liksom smärtsamma pilar av eld genom mitt innersta. När jag kom ut ur kyrkan lättade det genast. Detta var en ny erfarenhet för mig, jag hade aldrig haft några s k övernaturliga erfarenheter, inte sådär påtagliga i varje fall, vare sig åt det goda eller onda hållet till.

Nåväl, sommaren -95 dog en nära släkting till mig, jag åkte till begravningen i norra Finland. Den nära släktingen som dog hade varit varmt troende och själva begravningen var mycket underlig; När vi 4 män bar ut kistan och alla var i svår sorg (hon var väldigt omtyckt och älskad), ja, då kom plötsligt en mäktig himmelsk närvaro över platsen, vilket gjorde mig glad på något oförklarligt vis. Detta var övernaturligt, och det utmanade min rationella hjärna, plötsligt började jag inse att det kanske måste finnas något större än min eller någon människas hjärna och förstånd. Jag hade ju faktiskt förstått efter 4 års studier inom humaniora att de frågor jag hade i hundratal innan jag började studera hade efter studierna blivit tiofaldigat och dessutom utvidgade och fördjupade i lika hög grad. Inga egentliga svar fanns helt enkelt, bara en massa sinsemellan motstridiga teorier och ideer. Allmänheten och folk i gemen har sådant förtroende för de s k intellektuellas förstånd, utan att veta att dessa intellektuella faktiskt är ännu större frågetecken än de själva är, och de som är självsäkra och menar sig veta saker och ting inom det intellektuella lägret är de verkliga dårfinkarna. Ändå visste jag inom mig att det ändå måste finnas absolut sanning angående det mänskliga livet eftersom naturen, mikro och makrokosmos uppvisade ordning och handfast sanningsenlig fakta, dessutom alltid orsak och verkan. Att tro på slumpen eller ödet är bara att likt strutsen stoppa huvudet i sanden, och den s k relativismen som en del vill avfärda nästan allt med är verkligen ett intellektets kollaps, egentligen en feg kapitulation och slapp resignation av sökandet efter sanningsenliga svar.

Nåväl, efter hemkomsten var jag ensam hemma sent en kväll. Jag läste i en kristen bok som beskrev lite allmänna saker som hör till det kristna livet. Jag var fortfarande motsträvig gentemot kristen tro, men jag märkte att jag inte kunde stå emot att läsa och höra om det. När jag så läste i boken dök plötsligt berättelsen om Jesu verk på Korset upp, författaren beskrev mycket enkelt och kortfattat att Jesus dog för mina synder och att jag var försonad med Gud genom Jesus död på Korset. Det stod att Jesus bokstavligen tog Mina synder på sig och led straffet för dem, alltså i mitt ställe. Det var detta som bara slog ner i mig med full kraft, jag hade aldrig tidigare sett eller förstått detta intellektuell som jag var, men nu så var det liksom som en ”uppenbarelse”.
Detta blev plötsligt logiskt för mig; Om vi begår brott i samhället så ställs vi inför rätta i en domstol, vi döms till ett Straff, som en konsekvens av våra brott. Det är så samhället bevaras med dess värderingar om rätt och fel eller om gott och ont. Men, Gud har ju skapat all rättvisa, Han är själva fundamentet, grunden och garanten för rättvisa, sanning och det som är rätt och riktigt.

Jag förstod att det måste bli en Domstol inför Gud för oss alla, en Räkenskapens dag. Och Guds moral och etik, som t ex de 10 Budorden talar om säger mig att jag är Skyldig. Jag har ljugit, stulit, förtalat, varit elak och framförallt självisk och kärlekslös. Inget av sådant beteende kan finnas i det fullkomliga Himlen. Jag hade absolut inget i Himlen att göra, jag var inte berättigad att få komma dit. Men, här stod alltså i boken att Jesus, som levde ett fullkomligt liv utan synd, ja, att Han tog mina synder på sig; Att han tog mitt straff för mina brott och synder på sig istället för mig…istället för mig. Och detta var alltså Guds enorma Kärlek att Jesus gjorde detta just för mig. Jag insåg att Gud älskade mig så mycket att Han valde att själv lida och dö på ett Kors för min skull så att jag inte behövde bli dömd och gå evigt förlorad utan istället bli förlåten, frikänd och benådad på denna Räkenskapens dag.

Men jag var fortfarande rationell och ville ha bevis, men med den skillnaden att mitt hjärta nu var vidöppet för Gud. På något vis upplevde jag inom mig att om jag överlåter mitt liv till Gud så dör jag, d v s den ”gamle Peter” dör och något nytt tar vid, ”något annat” för mig okänt. Det var en ”Allt eller inget-situation” och jag behövde bevis eller bekräftelse av något slag. Jag böjde mig ner där i min lilla etta och såg ut genom fönstret mot natthimlen, och då vrålade jag rätt ut: ”Gud, Om du finns Visa det för mig Nu!!!” Och det som då omedelbart därefter hände var att Gud kom till mig, Han verkligen slog ner med full kraft in i mitt innersta, jag förnam och upplevde Jesus väldigt påtagligt. Mitt inre hade varit ett mörkt, kallt, ensamt och tomt rum, men nu var det strålande ljust och varmt, jag uppfylldes av Guds kärlek och närvaro. Faktiskt så blev hela lägenheten bländade vitt, Gud var på besök hos mig. Genast tog jag fram ett kristet traktat som jag hade tillgängligt, där fanns en s k Frälsningsbön, en sorts ”överlåtelsebön” den läste och bad jag högt till Gud gång på gång, tårarna slutade aldrig flöda. Jag upplevde hur mitt samvete renades, det var likt en ”inre tvättmaskin” i Jesu blod som raderade 30 års synder, och jag var lika ren och fri som en nyfödd bebis. Jag var från den stunden Frälst och hade tagit emot Jesus i mitt liv.

Dagarna som följde efter denna andliga upplevelse var helt enorma. Allt, naturen, omgivningen och tillvaron i sig hade fått färg. Det andliga påverkade också själ och kropp vilket gav hela mitt väsen ett välmående från Gud, faktiskt en frid och glädje som aldrig verkade ta slut. Jag ville helst vara ensam med Jesus alldeles i början, vi hade det så underbart tillsammans. Det var en andlig Gudsgemenskap som var långt mer än jag kunnat föreställa mig, det var att leva på högsta tänkbara nivå, det var att befinna sig i själva tillvarons mening och syfte, det var att umgås med levande Gud, med Gud själv. Det var också att äntligen komma Hem, liksom i hamn. Denna Gudsgemenskap var liksom Helig, den var Härlighetsfylld, där fanns en Gudsvördnad eller Gudsfruktan i positiv bemärkelse, jag upptäckte att i Guds närvaro så var man fullständigt tillfreds, det enda man ville ha mer av, ja, det var att komma Herren Jesus närmare, få umgås mer med Honom, och jag upplevde mig verkligen älskad och accepterad av Gud.

Jag hade en Bibel hemma, det enda stället jag visste om var Psalm 23, den försökte jag läsa, men jag kom inte längre än några rader innan jag storgrät. Tidigare hade jag tittat lite i Bibeln och inte förstått något, nu var det tydligt och klart, det utgick Guds kraft från Ordet, det var ”levande”. Under två veckors tid kunde jag förnimma/uppleva och liksom ”se” med min inre syn hur Jesus hängde på Korset, där sade Han till mig: ”Peter, Jag dog för dig, Jag älskar dig, du är förlåten och fri”. Jag grät kollosalt under dessa veckor, och största orsaken var av tacksamhet till Jesus. Jag grät också för att Jesus som var så oskyldig, ren och fullkomlig hade behövt lida och dö för mig. Ni ska veta att det fanns stunder alldeles i början av denna tid då jag upplevde mig vara jordens största smutsfläck, fast jag var en genomsnittlig syndare så upplevde jag mig ändå som den värste syndaren av dem alla, värre än Hitler o s v, men det var i sådana stunder jag fick förnimma Jesus på Korset sägandes ”Jag dog för dig, Jag älskar dig, du är Förlåten, du är Fri”. Det var en sådan oerhörd Nåd från Gud, ett sådant oerhört Offer Jesus gjorde för min skull. Och jag upplevde konkret hur jag var förlåten, försonad, frikänd, ja, liksom fullständigt renad från all synd och elände som jag burit på under mina tidigare 30 år.

Några veckor senare döpte jag mig, då fick jag också Andedopet, jag var s k pånyttfödd och frälst, men nu fick jag Andedopet, vilket gjorde att jag hela tiden kunde uppleva Gud lika starkt som under de första veckorna eller starkare och mer på djupet egentligen, liksom hela tiden. Men detta märkte jag berodde på hur pass mycket jag ägnade mig åt Jesus, Bibeln, bönen, kristna möten, lovsång och tillbedjan och så, och i synnerhet då hur pass mycket jag av hjärtat hängav mig till Gud. Dessutom dränerades och ströps, som när man skruvar åt en kran, denna härliga Gudsgemenskap när jag råkade begå synd eller ägna mig alltför hängivet eller för mycket åt världsliga, jordiska ting, sistnämnda var det inte fel att göra men de fick inte gå före Jesus och Guds rike, liksom ta för mycket utrymme vare sig i hjärtat eller i tid. Då bekände jag under vånda och ånger min synd, jag omvände mig av hjärtat och den himmelska andliga strömmen av Jesu närvaro, kärlek och frid kunde återigen flöda fritt i mitt innersta.

De kristna behövde aldrig jaga eller tigga för att få mig till kristna möten eller för att få mig engagerad i kristna saker, det var snarare tvärtom. Under 1:a året av min Frälsning hade jag min s k ”baby-period”, något nyfrälsta ofta har, d v s jag strulade till det emellanåt, hamnade i grövre synder och så, men eftersom jag hade verkligen mött Herren radikalt och påtagligt och mitt liv var totalt förvandlat så omvände jag mig alltså under stor vånda och ånger, varefter Herren mig förlät och renade. Under året hade jag fortsatt starka möten och härlig gemenskap med Gud. Men, jag hade alltjämt problem med alkohol och föll i berusning flera gånger, jag fick kraftfull förbön av Anita Barker och då försvann alkoholbegäret fullständigt, inte en droppe på 23 år nu! Under 2:a året vidtog helgelsen på ett mer genomgripande sätt, de grövre synderna hade lämnats men nu började Herren verka och forma mer på djupet för att forma fram en levande kristen i Herrens tjänst, och nu började den vandringen med Gud som innebar att verkligen lära känna sin Gud. Viktigaste lärdomen var att låta mig ständigt bli uppfylld av Gudsnärvaron, av Andens liv och att inta dagligen Guds levande Ord (Bibeln), då fungerar kristna livet. Och på den vandringen, livet tillsammans med Jesus är jag än idag. Jag ångrar inte en dag av mitt frälsta liv, det var verkligen från död till liv, ett evigt liv.

Det var på detta vis jag blev sådan jag nu är, så tog jag emot Jesus och frälsningen, tack för mig…