KÄNDIS-INTERVJUER!

Jag intervjuade Runar Sögaard, Stanley Sjöberg, Ulf Ekman och Anita Barker samt många andra kända profiler som Johannes Amritzer, Hans Marklund och Bror Spetz m fl under 90-talet då vi hade radioprogram i Borås som hette ”Livskraft”, de sändes via Borås Närradio och Pingstkyrkans studio i Borås. På 2000-talet hade vi också radioprogram i Jämtland, ”Radio Gud” sändes från radiostationerna Mittradion och Radio Krokom. Detta är en liten ”nostalgitripp” från en annan tid, då var samhället, vi människor och kristenheten något annorlunda än idag, jag själv var relativt nyfrälst och ”mycket vatten har flytit under bron” liksom; Men jag återger här nu intervjuerna från 90-talet av Runar, Stanley, Ulf och Anita. Ni kommer finna att det de säger ändå är aktuellt för oss idag, många kommer uppskatta den ”Ande och Sanning” som finns att finna som guldklimpar här och var i intervjuerna, och många blir gripna av särskilt Anita Barkers vittnesbörd av helande och mirakler. Känns underligt höra sig själv i intervjuerna, en del av er var inte ens födda då eller lekte i sandlådan 🙂

1. Intervju Runar Sögaard:

https://soundcloud.com/user-326877364/intervju-runar-sogaard

2. Intervju Stanley Sjöberg:

https://soundcloud.com/user-326877364/intervju-ss

3. Intervju Ulf Ekman:

https://soundcloud.com/user-326877364/del1

4. Intervju Anita Barker:

https://soundcloud.com/user-326877364/intervju-anita-barker

 

P.S! Min ”samfundstillhörighet” under 24 år har varit inom EFK (dåvarande Örebromissionen), Pingst och Baptist. Sedan jag blev härligt frälst så har jag bott på 7 olika orter…Men, jag har samarbetat i evangelisation, mission och radio med alla frikyrkosamfunden, sådan verksamhet går ”över gränserna” i sann ekumenik, då är Jesus, Ordet och Anden i fokus för att ge ut Evangeliet och ”Sanningen som sätter fri” till en förlorad mänsklighet…Intervjuerna är alltså från 90-talet, bedöm därefter… 🙂 Förresten, lite kul kuriosa, vi har faktiskt ”inga skelett i garderoben”, men däremot har vi haft minst fem lokala pastorer och predikanter i vår garderob…vi hade vår radiostudio där och intervjua dem där 😀 , detta var under den 2:a radiotids perioden, i Jämtland.

Under 1:a radioperioden ville jag få spridning på programmet via, som sagt kändisintervjuer, så även icketroende skulle lyssna. ”Frimodighet ger stor lön” var Bibelordet som gällde, och det var också många kända kristna profiler som intervjuades, många fler än de nämnda, t ex Alf Svensson f.d partiledaren men den intervjun gav jag till en kollega som var med en period (”den som ger han får”…). Några som jag inte lyckades fånga i ”radionätet” var Thomas Ravelli och drottning Silvia, jag hade kontakt med hovet men fick ett diplomatiskt fint nejsvar 🙂

 

Annonser

MITT VITTNESBÖRD!

Jag ”dog”, och fick ett nytt liv, ett underbart evigt liv! Läs om mitt möte med Jesus, mitt vittnesbörd…

När jag var 30 år gammal, ja då var året 1995. Det året umgicks jag med några kristna som jag hade blivit bekant med. Jag hade flyttat omkring en hel del då jag studerade på olika orter, men det året hade jag ganska nyligen flyttat tillbaka till min hemstad Borås.

Jag hade våren -95 precis blivit klar med 4 års Högskolestudier. På examenspappret stod det fil.kand. Kulturvetarlinjen. Mitt huvudämne var Litteraturvetenskap, annat jag hade läst var filosofiska och kulturvetenskapliga ämnen, filmvetenskap, språk, sammanlagt blev det 154 högskolepoäng (motsvarar i nuvarande räknesätt 231 poäng).

Allmänt betraktades jag som s k intellektuell, jag hade studiekamrater som jag brukade träffa på fik och diskutera olika filosofier och ideologier, också förstås kulturella och konstnärliga spörsmål. Böcker hade jag läst hundratals, naturligtvis litterära, vetenskapliga, konstnärliga och filosofiska verk, men faktiskt aldrig Bibeln annat än det minimala som förekom i studiematerialet.

Helt färdig blev jag alltså med studierna våren -95. Mitt liv i övrigt var inget speciellt, inte särskilt svårt, bara som de flesta vid den åldern som inte har egen familj. Festade en hel del, särskilt sommartid var det mycket krogbesök, faktiskt sista 2 åren blev det lite väl mycket men fortfarande inte så mycket att det blev ett problem, men väl om jag fortsatt några år till så hade det nog blivit ett svårt problem. Jag levde ett ungkarlsliv med allt vad det innebar av struliga förhållanden. Jag var en ganska så vanlig hednisk syndare med både kortsiktiga och långsiktiga förhoppningar om lycka och välmående på olika sätt, var egoistisk som de flesta, kunde behandla andra själviskt och utan hänsyn, förtalade lite lagom sådär som de flesta gör, ljög då nöden så krävde o s v, ja ni vet själva hur det är i ett vanligt liv utan Gud.

Nåväl, jag hade alltså fått kristna bekanta, eftersom jag flyttat runt en hel del så hade jag inte naturligt en massa vänner annat än i studievärlden. I hemstaden var det faktiskt väldigt svårt att få kamrater, jag umgicks med en barndomsvän som jag festade mycket med tillsammans med de’ grabbgänget han umgicks med. Därför var det tacksamt för mig att finna dessa kristna bekanta, de var liksom mer nyttiga för hälsan, superi och festande bryter faktiskt ner hälsan fysiskt och psykiskt.

Hur kunde jag me’ att umgås med sådana där kristna? Ja, jag hade alltid sedan barnsben haft respekt för kyrkan och de kristna, detta trots att jag kom från ett arbetarhem med socialistiska värderingar där Gud, Jesus och Evangelium aldrig kom på tal. Visst tyckte jag att de kristna var underliga och kanske lite bakom flötet, och jag kunde argumentera emot dem. Men det märkliga var att deras ord fastnade i mig, de var sådana där radikala kristna som vittnade rakt och kraftfullt till mig om Jesus, att Han dod för mig, att Han tog och sonade mina synder på Korset av kärlek till mig, de talade om att få frid med Gud, att komma in i gemenskap med levande Gud, det var Himmel eller Helvete och hela Evangeliet rakt på sak liksom. Det blev stunder jag oförklarligt nog blev oproffsigt arg och rent av rasande, men orden de sade fortsatte verka på mig även då jag inte umgicks med dem.

Jag följde med till deras kyrkor. Besöken blev till märkliga upplevelser, det gick ann att höra predikan som jag blev väldigt sömnig av faktiskt, men när de började prisa Gud med lovsång och tillbedjan så var det som om jag inte kunde andas invärtes, det gick liksom smärtsamma pilar av eld genom mitt innersta. När jag kom ut ur kyrkan lättade det genast. Detta var en ny erfarenhet för mig, jag hade aldrig haft några s k övernaturliga erfarenheter, inte sådär påtagliga i varje fall, vare sig åt det goda eller onda hållet till.

Nåväl, sommaren -95 dog en nära släkting till mig, jag åkte till begravningen i norra Finland. Den nära släktingen som dog hade varit varmt troende och själva begravningen var mycket underlig; När vi 4 män bar ut kistan och alla var i svår sorg (hon var väldigt omtyckt och älskad), ja, då kom plötsligt en mäktig himmelsk närvaro över platsen, vilket gjorde mig glad på något oförklarligt vis. Detta var övernaturligt, och det utmanade min rationella hjärna, plötsligt började jag inse att det kanske måste finnas något större än min eller någon människas hjärna och förstånd. Jag hade ju faktiskt förstått efter 4 års studier inom humaniora att de frågor jag hade i hundratal innan jag började studera hade efter studierna blivit tiofaldigat och dessutom utvidgade och fördjupade i lika hög grad. Inga egentliga svar fanns helt enkelt, bara en massa sinsemellan motstridiga teorier och ideer. Allmänheten och folk i gemen har sådant förtroende för de s k intellektuellas förstånd, utan att veta att dessa intellektuella faktiskt är ännu större frågetecken än de själva är, och de som är självsäkra och menar sig veta saker och ting inom det intellektuella lägret är de verkliga dårfinkarna. Ändå visste jag inom mig att det ändå måste finnas absolut sanning angående det mänskliga livet eftersom naturen, mikro och makrokosmos uppvisade ordning och handfast sanningsenlig fakta, dessutom alltid orsak och verkan. Att tro på slumpen eller ödet är bara att likt strutsen stoppa huvudet i sanden, och den s k relativismen som en del vill avfärda nästan allt med är verkligen ett intellektets kollaps, egentligen en feg kapitulation och slapp resignation av sökandet efter sanningsenliga svar.

Nåväl, efter hemkomsten var jag ensam hemma sent en kväll. Jag läste i en kristen bok som beskrev lite allmänna saker som hör till det kristna livet. Jag var fortfarande motsträvig gentemot kristen tro, men jag märkte att jag inte kunde stå emot att läsa och höra om det. När jag så läste i boken dök plötsligt berättelsen om Jesu verk på Korset upp, författaren beskrev mycket enkelt och kortfattat att Jesus dog för mina synder och att jag var försonad med Gud genom Jesus död på Korset. Det stod att Jesus bokstavligen tog Mina synder på sig och led straffet för dem, alltså i mitt ställe. Det var detta som bara slog ner i mig med full kraft, jag hade aldrig tidigare sett eller förstått detta intellektuell som jag var, men nu så var det liksom som en ”uppenbarelse”.
Detta blev plötsligt logiskt för mig; Om vi begår brott i samhället så ställs vi inför rätta i en domstol, vi döms till ett Straff, som en konsekvens av våra brott. Det är så samhället bevaras med dess värderingar om rätt och fel eller om gott och ont. Men, Gud har ju skapat all rättvisa, Han är själva fundamentet, grunden och garanten för rättvisa, sanning och det som är rätt och riktigt.

Jag förstod att det måste bli en Domstol inför Gud för oss alla, en Räkenskapens dag. Och Guds moral och etik, som t ex de 10 Budorden talar om säger mig att jag är Skyldig. Jag har ljugit, stulit, förtalat, varit elak och framförallt självisk och kärlekslös. Inget av sådant beteende kan finnas i det fullkomliga Himlen. Jag hade absolut inget i Himlen att göra, jag var inte berättigad att få komma dit. Men, här stod alltså i boken att Jesus, som levde ett fullkomligt liv utan synd, ja, att Han tog mina synder på sig; Att han tog mitt straff för mina brott och synder på sig istället för mig…istället för mig. Och detta var alltså Guds enorma Kärlek att Jesus gjorde detta just för mig. Jag insåg att Gud älskade mig så mycket att Han valde att själv lida och dö på ett Kors för min skull så att jag inte behövde bli dömd och gå evigt förlorad utan istället bli förlåten, frikänd och benådad på denna Räkenskapens dag.

Men jag var fortfarande rationell och ville ha bevis, men med den skillnaden att mitt hjärta nu var vidöppet för Gud. På något vis upplevde jag inom mig att om jag överlåter mitt liv till Gud så dör jag, d v s den ”gamle Peter” dör och något nytt tar vid, ”något annat” för mig okänt. Det var en ”Allt eller inget-situation” och jag behövde bevis eller bekräftelse av något slag. Jag böjde mig ner där i min lilla etta och såg ut genom fönstret mot natthimlen, och då vrålade jag rätt ut: ”Gud, Om du finns Visa det för mig Nu!!!” Och det som då omedelbart därefter hände var att Gud kom till mig, Han verkligen slog ner med full kraft in i mitt innersta, jag förnam och upplevde Jesus väldigt påtagligt. Mitt inre hade varit ett mörkt, kallt, ensamt och tomt rum, men nu var det strålande ljust och varmt, jag uppfylldes av Guds kärlek och närvaro. Faktiskt så blev hela lägenheten bländade vitt, Gud var på besök hos mig. Genast tog jag fram ett kristet traktat som jag hade tillgängligt, där fanns en s k Frälsningsbön, en sorts ”överlåtelsebön” den läste och bad jag högt till Gud gång på gång, tårarna slutade aldrig flöda. Jag upplevde hur mitt samvete renades, det var likt en ”inre tvättmaskin” i Jesu blod som raderade 30 års synder, och jag var lika ren och fri som en nyfödd bebis. Jag var från den stunden Frälst och hade tagit emot Jesus i mitt liv.

Dagarna som följde efter denna andliga upplevelse var helt enorma. Allt, naturen, omgivningen och tillvaron i sig hade fått färg. Det andliga påverkade också själ och kropp vilket gav hela mitt väsen ett välmående från Gud, faktiskt en frid och glädje som aldrig verkade ta slut. Jag ville helst vara ensam med Jesus alldeles i början, vi hade det så underbart tillsammans. Det var en andlig Gudsgemenskap som var långt mer än jag kunnat föreställa mig, det var att leva på högsta tänkbara nivå, det var att befinna sig i själva tillvarons mening och syfte, det var att umgås med levande Gud, med Gud själv. Det var också att äntligen komma Hem, liksom i hamn. Denna Gudsgemenskap var liksom Helig, den var Härlighetsfylld, där fanns en Gudsvördnad eller Gudsfruktan i positiv bemärkelse, jag upptäckte att i Guds närvaro så var man fullständigt tillfreds, det enda man ville ha mer av, ja, det var att komma Herren Jesus närmare, få umgås mer med Honom, och jag upplevde mig verkligen älskad och accepterad av Gud.

Jag hade en Bibel hemma, det enda stället jag visste om var Psalm 23, den försökte jag läsa, men jag kom inte längre än några rader innan jag storgrät. Tidigare hade jag tittat lite i Bibeln och inte förstått något, nu var det tydligt och klart, det utgick Guds kraft från Ordet, det var ”levande”. Under två veckors tid kunde jag förnimma/uppleva och liksom ”se” med min inre syn hur Jesus hängde på Korset, där sade Han till mig: ”Peter, Jag dog för dig, Jag älskar dig, du är förlåten och fri”. Jag grät kollosalt under dessa veckor, och största orsaken var av tacksamhet till Jesus. Jag grät också för att Jesus som var så oskyldig, ren och fullkomlig hade behövt lida och dö för mig. Ni ska veta att det fanns stunder alldeles i början av denna tid då jag upplevde mig vara jordens största smutsfläck, fast jag var en genomsnittlig syndare så upplevde jag mig ändå som den värste syndaren av dem alla, värre än Hitler o s v, men det var i sådana stunder jag fick förnimma Jesus på Korset sägandes ”Jag dog för dig, Jag älskar dig, du är Förlåten, du är Fri”. Det var en sådan oerhörd Nåd från Gud, ett sådant oerhört Offer Jesus gjorde för min skull. Och jag upplevde konkret hur jag var förlåten, försonad, frikänd, ja, liksom fullständigt renad från all synd och elände som jag burit på under mina tidigare 30 år.

Några veckor senare döpte jag mig, då fick jag också Andedopet, jag var s k pånyttfödd och frälst, men nu fick jag Andedopet, vilket gjorde att jag hela tiden kunde uppleva Gud lika starkt som under de första veckorna eller starkare och mer på djupet egentligen, liksom hela tiden. Men detta märkte jag berodde på hur pass mycket jag ägnade mig åt Jesus, Bibeln, bönen, kristna möten, lovsång och tillbedjan och så, och i synnerhet då hur pass mycket jag av hjärtat hängav mig till Gud. Dessutom dränerades och ströps, som när man skruvar åt en kran, denna härliga Gudsgemenskap när jag råkade begå synd eller ägna mig alltför hängivet eller för mycket åt världsliga, jordiska ting, sistnämnda var det inte fel att göra men de fick inte gå före Jesus och Guds rike, liksom ta för mycket utrymme vare sig i hjärtat eller i tid. Då bekände jag under vånda och ånger min synd, jag omvände mig av hjärtat och den himmelska andliga strömmen av Jesu närvaro, kärlek och frid kunde återigen flöda fritt i mitt innersta.

De kristna behövde aldrig jaga eller tigga för att få mig till kristna möten eller för att få mig engagerad i kristna saker, det var snarare tvärtom. Under 1:a året av min Frälsning hade jag min s k ”baby-period”, något nyfrälsta ofta har, d v s jag strulade till det emellanåt, hamnade i grövre synder och så, men eftersom jag hade verkligen mött Herren radikalt och påtagligt och mitt liv var totalt förvandlat så omvände jag mig alltså under stor vånda och ånger, varefter Herren mig förlät och renade. Under året hade jag fortsatt starka möten och härlig gemenskap med Gud. Men, jag hade alltjämt problem med alkohol och föll i berusning flera gånger, jag fick kraftfull förbön av Anita Barker och då försvann alkoholbegäret fullständigt, inte en droppe på 23 år nu! Under 2:a året vidtog helgelsen på ett mer genomgripande sätt, de grövre synderna hade lämnats men nu började Herren verka och forma mer på djupet för att forma fram en levande kristen i Herrens tjänst, och nu började den vandringen med Gud som innebar att verkligen lära känna sin Gud. Viktigaste lärdomen var att låta mig ständigt bli uppfylld av Gudsnärvaron, av Andens liv och att inta dagligen Guds levande Ord (Bibeln), då fungerar kristna livet. Och på den vandringen, livet tillsammans med Jesus är jag än idag. Jag ångrar inte en dag av mitt frälsta liv, det var verkligen från död till liv, ett evigt liv.

Det var på detta vis jag blev sådan jag nu är, så tog jag emot Jesus och frälsningen, tack för mig…

EN PREDIKAN UTAN PREDIKOUTKAST!

Jag hade förberett länge ett budskap med ett gediget predikoutkast, men strax före Gudstjänsten upplevde jag hur Herren sade nej till det förberedda, och jag skulle förtrösta på Andens ledning i predikan och dess budskap. Att som förkunnare ställa sig bakom predikstolen är att ”dö varje gång”, varför? Därför att ”Jesu Uppståndelsekraft” ska få ta plats istället, såsom Bibeln säger ”Jag är korsfäst med Kristus, nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig”…Här, denna predikan i ett möte i församlingen ”Nytt Liv” i Gällivare, från 18/8-2019:

https://youtu.be/aknV7S77vwM

JAG HADE EN DRÖM!

Tidigt på morgonen drömde att jag stod mitt i ett stort skördefält med jättehöga vetestrån som mognat till skörd. Då kom en mäktig himmelsk sång som grep tag i hela mitt väsen, det var ett accelererande ”Halleluja” i sången och jag uppfylldes av den Helige Ande med tårarna flödandes, det var Guds Härlighets närvaro så mäktig och underbar att ord inte kan beskriva.  Och ju mer ”hallelujat” accelererade desto mer föll vetestråna till skörd, så långt ögat kunde se föll vetestråna snabbt och kraftfullt…Sedan vaknade jag och undrade vilken sång det var, för jag kände igen den, hade hört den förut! Letade på nätet och fann till slut Viktor Klimenkos sång ”Psalm 100” där han sjunger ”halleluja” precis på det sätt jag hörde i drömmen, och Guds Härlighet uppfyllde mig med tårar flödandes…, det kommer en skörd av själar till Jesus kära vänner…All ära och pris till Herren Jesus Kristus! Här Viktor Klimenkos sång, den är på finska men du blir välsignad ändå:
https://youtu.be/l5TUVksu4B4

P.S! Och här är den ryska varianten, egentligen kommer ”Hallelujat” ännu bättre fram här, såsom det var i drömmen:
https://youtu.be/gnghFr-zOsI

VARFÖR BEVARAS INTE NYFRÄLSTA?!

Vi har hört smärtan och våndan hos flera evangelister och pastorer som berättat om nyfrälsta som efter en vecka, någon månad eller år försvinner ut ”i världen” återigen. En del har inte bara bett efter en frälsningsbön utan verkligen mött Jesus, döpt sig och blivit del av församlingsgemenskapen. Men så sakteliga eller plötsligt inte ett spår av tron längre utan helt och hållet ”världen”…

Ett globalt fenomen? Nej, t ex Kinas kristna har haft ständig tillväxt i decennier med extremt Jesushängivna gammel- som nyfrälsta, det är ett ”västerländskt dilemma”. Är det fråga om den ”Sista generationens människa” som Bibeln beskriver vara extra fördärvad (2 Tim.3:1-8, 2 Petr.2:1-21)? Kan det vara välfärd och materialism som blockerar hungern efter Andligt liv och längtan efter Gud? En västerländsk människa som formats till ytlig och sinnlig njutningslystnad med snabba mentala och fysiska kickar, där de ständigt måste ges underhållning, i kyrkan likväl?

Läste om en undersökning som visade att för 100 år sedan och bakåt i tiden bevarades 80% av de nyfrälsta, men idag är det tvärtom och ungefär 20% är kvar i tron efter några få år…Varför? Förklaringen kan vara något av funderingarna ovan eller en kombination av allt detta, men vad skiljer då västerländsk kristenhet idag från förr? Framförallt Förkunnelsen! Jag har läst predikningar, böcker av eller om forna väckelsepionjärer som Edwards, Finney, Moody, Barrat, Pethrus, Mangs osv; De gav ut Guds Ordet direkt och omfattande, i sin Helhet, alla de olika teman Bibeln presenterar, både sött och salt, välling och fast föda. Det var Frälsningens nåd genom tron, Rättfärdiggörelse av nåd och tro, Guds kärlek och godhet, men också Omvändelsens, Syndanödens och Syndabekännelsens nödvändighet, om Helgelse och Överlåtelse, om Himmel och Helvete…Idag ges Ordet ut sparsamt, det blir inbäddat i en mängd berättelser, illustrationer och i närmast teatraliskt stuk ofta kryddat med komik, något som är väldigt själsligt underhållande och triggar/”hypar upp” det känslomässiga, men var är Andens verkliga liv, närvaro och kraft? Var är Jesus? Om människor blir ”frälsta” via i huvudsak underhållning och själsligt ”hype” så kräver dessa människor detsamma för att bli kvar i tron och i våra kyrkliga sammanhang. Men om människan blir gripen av det eviga Guds Ordet och den Helige Ande från Ovan så bär det in i evigheten bortom denna världs utbud av själslig underhållning, särskilt om Ordet ges ut i sin Helhet, det sanna livet från Jesus är i Guds Ordet, i Anden…

Jag tror det behövs en återgång till såsom de trodde, levde och predikade förr, äkta kristendom, det 2000 åriga:

  1. Guds Ord, det fulla Evangeliet och Kristi lära med alla dess olika teman, inklusive varningar om ett evigt straff i Helvetet, något som ger en sund och ”realistisk” Gudsfruktan, vilket i slutändan faktiskt är Guds kärlek eftersom det hjälper till att rädda och bevara. Därtill självfallet också om Guds godhet och nåd i all dess rikedom och mångfalld. Det är bara att läsa Bibeln, vad står det där? Vilka teman och direktiv har Gud gett oss…Läs, tro och följ, svårare än så är det inte…
  2. Ett riktigt personligt möte med levande Gud, ett livsförvandlande ”Jesusmöte”, där man via Omvändelse och tro låter Jesus vara Herre över hela ens liv, i alla livets områden, såsom Ordet säger ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig” (Gal.2:19-20)…Och det finns inget underbarare än att låta ”Jesuslivet” i all sin Andliga rikedom pulsera i och genom hela ens väsen, det är saligare än saligast, högsta tänkbara nivå av existens, själva Livets egentliga mening och syfte, jag vet, jag lever själv det ”Jesuslivet”…  🙂

Summasumarum: Även om jag sett nyfrälsta bli härligt bevarade i tron, så har också jag sett det djupt smärtsamma och ”obegripliga” i nyfrälstas avfall från Kristus. Detta har drivit mig, nästan i desperation till att söka ännu mer svar och lösning i det grundrecept som verkligen fungerat i alla tider och kulturer, dvs Ordet och Anden och intet därutöver, gärna formulerat via ”klassisk frikyrklig väckelsekristendom”, läs väckelsepionjärerna och väckelsehistoria så får de se och lära…Nej, det Är inte något dammigt gammeldags eller dagdrömmeri om fornstora dagar i en sorts flykt från dagens moderna verklighet, det är det eviga Guds Ordet som är ”levande och verksamt”, det är sant Ande och liv från Jesus…Du kommer märka hur nära väckelsepionjärerna lever i och av Ordet och hur totalt beroende de var av Andens liv och kraft. Och om vi följer deras exempel och förebild så kanske också vi kan få behålla våra nyfrälsta i Herrens hagar utan att världsliga vargar rycker bort dem så grymt och obarmhärtigt. ”Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar”(Jer.6:16)…

P.S! När jag tog emot Jesus -95, så behövde jag endast Guds Ord och Jesu Härlighets närvaro…Hade en bokhylla med många av de bästa litterära verken, rensade ut allt och ställde dit endast Bibeln, ingen TV eller ens radio, bara Jesus och jag, och Hans enormt levande och verksamma Ord, det var ”Himmelriket”…Hade kunnat sitta i en grå betongbunker med endast en Bibel och lycklig som få, därför är jag inte bekväm med all yttre stimuli i dagens Gudstjänster där man måste leta med ljus och lykta efter det rena och direkta Guds Ordet…Förr kunde en väckelsepredikant stå vid en predikstol och bara läsa ur Bibeln, lååånga avsnitt, strax före endast några få sånger, och folket blev djupt gripna av Ordet och Anden som medföljde förkunnelsen. Jag vädjar till hela den svenska predikantkåren, Vänd tillbaka till det levande och verksamma Guds Ordet…

”VARJE VINDKAST i LÄRAN”!

Jesu Återkomst närmar sig, så låt oss ”fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga”(Jud.1:3) och nå ett ”mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus”(Ef.4:13-15)…

”Kristi fullhet” inkluderar allt i Kristi lära och i Guds Ord, Jesus är nämligen Ett med sitt eget Ord, Han Är Ordet som kom till oss människor såsom början av Johannesevangeliet undervisar…Att inte tro på och bejaka Hela Jesus/Ordet är därför ett förnekande av ”Kristi fullhet”, det blir ett vilset kastande hit och dit i olika vindkast i läran, irrläror som förleder till villfarelse, det är vad Ordet här i Efesierbrevet 4 säger…Att inte bejaka hela Kristi fullhet och Kristi lära, inklusive Kristna trons grunder (beskrivet i Hebr.6:1-2) är att skapa sin egensnickrade Gudsbild som inte är Bibliskt sann…Fråga dig själv, har du verkligen inför Evigheten råd med eget önsketänkande/bejakande av mänskliga viljor och åsikter? Det är inför Allsmäktig Gud vi stå, en ”förtärande eld” för såväl ogudaktiga, olydiga som bedragna och avfälliga ”kristna”, men en underbar Frälsare för dem som tror och bejakar Jesus Kristus och Hans eviga Ord. Lyssna nu på aposteln Paulus desperata rop till oss alla i denna Sista tid vi lever i, strax före Jesu Återkomst. Gör bättring och återvänd till den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga: ”Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. För om någon kommer och predikar en Annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en Främmande ande eller ett Annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna”…

Kära vänner, det går alltså enligt Ordet att ha en annan, falsk Jesus och en främmande ande i sitt ”kristna” liv, där man tror på ett annat evangelium, ett ”evangelium” som för vilse och bedrar. Dagens ”vindkast i läran” är irrläror som universalism, annihilationism, falsk nådesförkunnelse (”hypergrace), katolska irrläror, liberalteologi och humanreligiösitet som präglas och styrs av mänsklig och världslig anpassning. Bort det! Bibeln säger så tydligt att barn (”de små”) kan förstå, som i 2 Joh.1:9: ”Den som går vidare och inte blir kvar i Kristi lära, han har inte Gud. Den som blir kvar i hans lära, han har både Fadern och Sonen”…Vänd åter till den äkta kristendomen, detta som de ursprungliga frikyrkliga väckelserörelserna trodde på, detta som samfundsgrundare och väckelsepionjärer trodde på, predikade och levde ut, sådana som Finney, Moody, Ongman, Rosenius, Wigglesworth, Barrat, Pethrus, Georg Gustafsson och Mangs m fl…Läs deras vittnesbörd, predikningar och böcker, och läs framförallt Hela Bibeln, utan att dra ifrån eller lägga till eller förvränga Gudsordet, var välsignad. ”Maranatha, kom tillbaka Herre Jesus, ty vi lider under denna Sista tids stora avfall från tron, som Du Herre sade skulle ske strax före din Återkomst”, Amen…

P.S! Och det ”karismatiska”, Andens liv och kraftgärningar förlöses inte varken i eller genom den troende som har en ”annan Jesus”. Se på ”frukten” av decennier i t ex humanreligiösitet och liberalteologi, det är inte miljoner radikalt frälsta och överlåtna Jesu lärjungar som för Pingstväckelsen för 100 år sedan eller för 1800-talets Folkväckelse…”Väckelsegenombrott” kommer bara om Guds Ord bejakas fullt ut, ni kan be er blå i tusentals timmar, ropa och mumla i bön om väckelse och 95% av folket förblir oberört…ja, något litet promille kan närma sig Gud, men nationerna skakas och förvandlas inte som förr…Den Helige Ande bejakar Ordet, när vi gör detsamma så har vi Andens liv, denna Gudomliga obeskrivligt härliga kraft och Gudsgemenskap. Jag uthärdar inte en dag utan Jesu kärleks närvaro och frid, den Helige Andes livgivande kraft…de kristna som har en ”främmande ande” genom att bejaka en ”annan Jesus” och ett ”annat evangelium” är dagligen bedragna att tro de tjänar Gud, men det finns hopp, låt det levande och verksamma Gudsordet i detta inlägg betjäna dig till omvändelse och frihet, och vederkvickelse från Herren med fullt helande kan nå dig…Tillägger också, att vi behöver vandra mitt på ”den smala vägen” och inte dyka ner i något av dikena; Att varken bli rabiata ”villoläro-jägare” som skjuter vilt på Allt, på både äkta vara och falsk sådan, en del ”väktare på muren” förstår sig inte på nutida karismatiska rörelser och dömer ut dem som obibliska, visst finns det själiska och i sällsynta fall andligt främmande inslag, men så har det varit i alla väckelserörelser, dock så dominerar det äkta andliga i många karismatiska rörelsers manifestationer…Andra diket här är förståss att svälja sådant i lära och andligt utövande som direkt motsäger Guds Ord, här kan det bli rena vilda västern med galet obibliskt profeterande och andlig krigföring och agerande som rör sig i grumliga vatten med allt annat än Guds Helige Ande…Villoläror kommer i många olika skepnader, inte bara i det redan nämnda utan också via ”karismatiskt tokeri”, men det finns alltså gott om äkta vara, bejaka det. Frid, var välsignad  🙂

Ytterligare: En broder frågade om varför vissa troende kunde enligt Matt.7:21-23 utföra kraftgärningar mm fast Jesus avisade dem som ”laglösa”, en bra fråga! Jag svarade:
”Tydligen går det till viss del använda auktoriteten i namnet Jesus och kraften i Guds Ord fast man gått vilse i ”laglöshet”, alltså man lever i synd och brott mot Guds ord och vilja, ”gå bort ifrån mig ni laglösa” säger ju Jesus i det Bibelstället. Dessutom sade Jesus att Han inte kände dem, dvs de saknade verklig Andens gemenskap med Herren, möjligheten finns ju att de en gång vandrat med Herren och gjort dessa kraftgärningar men blivit olydiga och förlorat både gemenskapen och ”smörjelsen”, varefter Jesus avfärdar dem…Men, jag tror dessa ”kraftgärningar” är i vilket fall tillfälliga och begränsade, synden och avfallet kommer sätta stopp. Vi har sett många tjänster historien igenom som fått ett hastigt stopp eller tynat bort just av denna anledning”…

ENSAMHETEN!

Ensamheten! Bara ordet får oss att rysa, och ändå kallas detta för en allmänt utbredd folksjukdom. Jag hade själv en period, i cirka två år då jag på grund av olika studieorter och andra struliga omständigheter i mitt ofrälsta liv faktiskt led svårt av ensamhet. Det var likt ett svart, isolerande hål att ramla in i, själva ens existens kändes ifrågasatt. Nej, inte så hela tiden, jag hade ju släkt och några vänner, men de fanns inte nära och inte alltid tillgängliga. Ni vet, det där att kunna ringa flera när som helst och genast kunna göra något socialt tillsammans med, det fanns inte där under denna hemska period.

Som kristen kom jag genast in i en omfattande kristen gemenskap och då försvann ensamheten permanent, särskilt som Jesus kom in i mitt hjärta och en levande gudsgemenskap tog vid. Att sen gifta sig och finna sin livskamrat var ju definitivt ”dödsstöten” för ensamhetsmonstret … Men, kära vänner, det finns smärtsamt många därute som är i ”det svarta hålet”. De är vanliga som du och jag, av alla de slag, men de har av olika omständigheter råkat drabbas av ensamhet. De kommer hem efter jobbet och när dörren sluts så ekar tomheten och ensamheten sluter om dem likt en grav. De sitter där ensamma med sina tankar och känslor, ingen att dela med sig till, ingen att samverka med, det är som om de inte fanns. Ännu värre om de inte ens har ett jobb eller annan sysselsättning, då är risken stor för total isolering.

Vänner, vi som råkar befinna oss på ”solsidan”, ovan de mörka djupen måste finna dem, hjälpa dem, och det måste ske på ett sätt där de inte tvingas känna sig som ”onormala knasbollar”, vilket de självfallet inte är men de får en sådan självkänsla i sin isolering. Den kristna församlingen är faktiskt som gjord för en sådan hjälp, en öppen famn att ta emot dem; i församlingslivet, i våra hem och på caféer och så vidare, måste vi välkomna dem. Det är en fråga om liv och död. Vårt moderna samhälles förbannelse är särskilt hur den skapat detta ensamhetens allt slukande monster. Mitt hjärta blöder för alla de som tvingats in i ensamheten och min bön till Herren, all trösts Gud är att han må bruka mig i att finna dem, hjälpa dem, ja, självfallet att också leda dem till Jesus och frälsning, ty där bryts all förbannelse.

Det är en stor fara för oss som har ”vårt på det torra” i att inte förstå, inte se med våra hjärtan detta mörka hav av människor runtomkring oss som håller på att drunkna i sin ensamhet. Vi blir lätt förnöjda och bekväma och faktiskt egoistiska då vi glömmer ”vår nästa”, denna människa vi skulle enligt Jesu ord älska som oss själva. Jesus säger så förkrossande kraftiga ord om just att ta an oss lidande människor, till exempel i Matteus kapitel 25, bibelstället om ”Människosonens dom”. I alla väckelsetider har det alltid funnits ett patos för just ”de lidande och svaga”, men i avfälliga tider försvinner gudsfruktan och egoismen, som Bibeln säger är en ”avgud”, tar över.

Nej, vi ska inte springa febrilt och nervöst och försöka hjälpa alla vi ser dygnet runt i någon sorts ”lagiskt nit”, men där¬emot i den helige Andes kraft och ledning, ni som är ”andliga” förstår vad jag menar. Om våra hjärtan är öppna och vi både älskar och fruktar Herren så kommer vi att lyda Jesus, om vi tar steg i tro och lydnad så kommer Guds kraft och ledning, som Jesus sa ”Mitt ok är milt och min börda är lätt”. Så låt oss, jag talar lika mycket till mig själv, finna och rädda dem alla som är fängslade i ensamheten. Vi är Jesu händer och fötter, de ensamma väntar desperat, de är ett försummat missionsfält.