ANGÅENDE ANDLIGA LEDARE SOM FALLER!

Självfallet ska vi överösa dem med nåd och kärlek och rikta in oss på upprättelse och helande, men det är inte hela den bibliska sanningen, det finns saker som ingen tydligen vågar säga men som måste sägas, inte för att döma eller trycka ner dem som fallit utan för att bevara och beskydda de tusenden som står under deras inflytande. Desto större plattform desto större ansvar och konsekvens om man faller, just därför säger Ordet att inte alla ska bli lärare (Jak.3:1), och en ledare måste först prövas i sin karaktär och egenskaper (1 Tim.3:1-15).
Om en nationell ledare och förebild faller så påverkas tusentals som nu kan i prövningen tänka ”Han kunde ju inte stå emot, hur skulle jag kunna” eller ”men det är nog okej ändå, han föll ju, nåden täcker, Gud förstår” o s v. Ordet säger att vi ska följa våra ledare som föredömen (1 Petr.5:3 ), och så här säger Hebr.13:7: ”Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er. Se vad deras liv har lett fram till och ta efter deras tro”. Om en svag broder desperat behöver hjälp mot alkoholproblem, kanske kämpar med äktenskapsproblem eller är vilse i främmande läror och har svårt att hitta tillbaka, vem ska de ta emot rådgivning och förbön ifrån? Vilken förebild ska de vända sig till? Är det dessa ”fyra senaste stora nationella förebilderna” som föll, och som haft (eller har…) hela svenska kristenhetens öron och ögon till förfogande? Vilka dessa ”fyra stora” är behöver inte förtydligas (de flesta vet iaf), detta handlar inte om själva personerna utan företeelsen, det generella problemet som skapats. Nu, en kort tid efteråt får vi dessutom se hur flera av de ”fallna ledarna” återinsätts på sina forna plattformar och får fullt förtroende att betjäna folket, men utan att dessa offentligt i ödmjukhet och ånger omvänt sig (2 Kor.7:9-12…), tvärtom har tonen och attityden varit att offentligt i sociala media ”försvara sin synd” och rasande attackera alla som vågar påpeka sanningen och kritisera deras handlande! Dessa sanningssägare döms genast ut för att vara något från avgrunden…t o m landets kända och väl etablerade Profetröster tiger i rädsla och omsorg om sina plattformspositioner…Ja, som Ordet säger så ska den som offentligt syndat, offentligt tillrättavisas (1 Tim.5:20) och rimligtvis också offentligt omvända sig. Självfallet sker hjärtats omvändelse inför Gud i var och ens privata bön, men om synden skett offentligt och tusentals troende som varit under denne andlige ledares inflytande påverkats så är det självfallet nödvändigt med ”offentlig omvändelse”, så helande och upprättelse kan ske också för alla andra drabbade…En omvändelse efter Guds hjärta enligt Bibliska grundprinciper är ”sanningen som sätter fri”!

Man ska inte lyfta fram personer till ledarskap (eller låta dem vara kvar) bara utifrån deras förmågor i tal och skrift, utifrån pondus och ställning, nej, hur är det med framförallt det Andliga och med Guds Ordet i deras liv! Om någon desperat behöver bli betjänad med Guds Ord och Anden vad hjälper då talekonst och mänsklig pondus? Vad hjälper en mängd världslig retorik, psykologi och mänskliga läror? Det är ju det levande Gudsordet givet i den Helige Ande som ger liv och sätter fri! Men, det ligger faktiskt ett stort ansvar på andra andliga ledare som släppt fram den som fallit till sin stora plattform, var fanns prövningen och den andliga urskiljningen? Nej, det är inte alltid automatiskt Guds vilja som skett när någon får stora plattformar, mänskliga viljor och agendor gör sig ofta mer gällande. Nu pekar jag inte ut någon enskild, man måste kunna tala generellt om ett befintligt problem, eller ska vi bli lika det svenska åsiktsförtrycket även i de kristna leden? Jag skulle vilja se i framtagandet av det andliga ledarskapet, i synnerhet på nationell nivå, en transparens från första början, någon man står till svars för och kan motta korrigering från vid behov, någon som har ”andlig” pondus och förmåga att hjälpa, sätta fri och få ledaraspiranten på rätt spår igen, någon som förstås inte bara är andlig utan också rejält insatt i Ordet. En trygg ledare som i Guds ledning och kraft släpper fram rätt personer i rätt tid till de stora plattformarna. Hade de ”fyra stora” haft detta så tror jag att vi inte sett alla dessa avfall till villolära, äktenskapsbrott, dryckenskap och grov rattfylleri, dessa synder som egentligen hör till ”barnstadiet” i en troendes lärjungaskap och efterföljelse och inte i det högsta nationella andliga ledarskapet…
Ja, jag vet, att jag nu sagt sådana bibliska sanningar som man inte får säga, och ja, jag vet att jag utlöser en tsunami av fragdasprutande fördömanden typ ”vem tror han att han är, tala på detta vis”, ”dömare och stenkastare, är du utan synd eller?”, ”lagiskhet och kärlekslöshet” o s v. Ni har fel säger jag redan i förväg, jag är kanske nu den mest kärleksfulle och nådefulle ty jag står på Biblisk grund där ”sanningen sätter fri”, för frågan i slutändan är Vem ska vi betjäna? är det våra medsyskon och medmänniskor som far illa, deras bästa eller är det vårt eget Ego, våran egen ljumma kristenliv med sina välgömda skelett i garderoberna och hemliga förnöjelser mitt i allt sken av Gudsfruktan (2 Tim.3:4-5…).

Kanske är de kraftigaste reaktionerna mot sådant här Bibliskt sanningssägande en följd av egna tillkortakommanden och en stenhård ovilja till rannsakan och verklig omvändelse. Kanske är den obibliska formen av ”kristen snällism”, vilket kristen media nu ger överallt uttryck för, ett ”sjukdomstecken” av att många kommit bort från klassisk kristen tro och börjat i liv och lära följa en ”annan Jesus, ett främmande evangelium och en främmande ande”, det som 2 Kor.11:1-4 talar om, läs om ni orkar eller vågar kära vänner. Och fråga er ändå, för 50 år sedan eller 100 år sedan, hade detta som nu hänt varit möjligt inom den svenska frikyrkligheten? Tänker på Lewi Pethrus, Frank Mangs, Georg Gustafsson och Algot Niklasson eller de ännu tidigare George Scott, C.O Rosenius, Anders Wiberg och John Ongman. Ja, jag vet, många känner inte till dessa namn, men de var väckelsepionjärer och hade på sin tid de stora plattformarna. Vi behöver idag sådant ledarskap, ledare som levde av Ordet och Anden och gav ut enbart Ordet och Anden, men då var förtåss inte kristenheten som idag en lekstuga eller ”idestuga” för allsköns världslig influens och mänskliga läror där man kastar fram en och annan bekväm bibelvers och ropar halleluja. Som sagt, jag pekar inte ut någon och syftet är inte personerna i sig utan företeelsen, det generella problemet som skeendet skapat, fast de flesta vet ju förstås vilka de ”fyra stora” är, jag gillar dem alla och har flitigt läst deras alster i media, Gud välsigne och hjälpe dem i sin nåd och kärlek, och må de bli i ransakelse och omvändelse helade och upprättade, och framförallt må landets övriga nationella andliga ledarskap ta lärdom i tillsättandet av andliga ledarpositioner så att de rätt öppnar sina plattformar i kyrkor och media m m, för medsyskonens och medmänniskornas skull. Amen

Annonser