ALLA PROFETERS och SANNINGSSÄGARES PLÅGORIS är ANKLAGELSEN: ”DÖM INTE!”

Vad är att döma? Det är att förtala någon, att avge falskt vittnesbörd, att tillrättavisa felaktigt, och det handlar om att anklaga sålunda en enskild person. Vad är att inte döma? Det är att tillrättavisa sanningsenligt det som uppenbarligen är fel, synd hos någon, och detta utifrån ett rent samvete med hjärtats nöd för personen i fråga, för att hjälpa och inte stjälpa. Att tala ut det som uppenbart är fel i allmänhet i olika sammanhang, som t ex liberalteologin eller andra villoläror, ”religiöst” felaktiga föreställningar som infiltrerat svensk kristenhet är verkligen inte att döma! Då pekar man ju inte ens ut någon enskild person.

Idag används ”Döm inte” begreppet som ett slagträ för att tysta inte bara tillrättavisning gentemot enskilda utan också då man går till rätta med, talar ut om, predikar om det som uppenbart är grovt fel, sådant som bryter ner och skadar människor i olika sammanhang i överlag. Som t ex avfälligheten i svensk kristenhet, världsligheten, ljumheten, liberalteologin och villoläror som infiltrerat. Som t ex det felaktiga i att yoga och new age kommit in i vården, skolan och även i kristna sammanhang eller den s k radikala nådesförkunnelsen som förfalskar Guds nåd och leder troende ut i avfällighet. Sådant här som alla vet om och som är uppenbart, i ljuset av Guds Ord, grovt fel. Det är alltså inte att ”vara dömande” då man tar fram sådant i ljuset. Vi ska dessutom alltid tala ut Guds nåd, förlåtelse och försoning samtidigt som vi ger ut sanningen. Jesus är både Nåd och Sanning, sanningen uppenbarar behovet av nåden och ger nåden dess rätta värde och funktion. Väckande, rannsakande och tillrättavisande ”väckelsebudskap” har i hundratals år i alla olika väckelserörelser varit ett grundfundament, tillsammans med Nåden och frälsningen. Vi kan läsa om det i väckelsepionjärernas böcker i tusental, hade de fel? Men frukten av deras liv och lära var enastående, miljontals bestående frälsta, hela samhällen och nationer förvandlade…

Vi kan se att större delen av Bibeln förmanar och går tillrätta med fel och synd både i större sammanhang och enskilda personer. Paulus är väldigt skarp mot villoläror och omoral, han ägnar en stor del av Bibelns skrifter till just detta, Jesus är ännu tuffare t ex gentemot fariseerna. I vissa religiösa kretsar är ”döm inte-uppmaningen” väldigt populär, och i helt sekulära sammanhang är det ett ledord, då man menar att det skulle vara ”skuldbeläggande”. Men det man inte förstår är att tillrättavisningen, sanningen pekar på Korset, där Jesus tog all vår synd och skuld! Guds kärlek och nåd aktiveras när människan vänder om och inser sitt behov av frälsning, när han/hon lämnar sin synd och skuld på Korset, ger det till Jesus. Men hur ska människan kunna inse detta behov när det felaktiga, synden inte får nämnas?! När man predikar mot synden så pekar man också alltid samtidigt på Korset, på försoningen och förlåtelsen Jesus ger. Guds nåd och frälsning finns alltid där som en lösning på syndaproblemet. Men om ingen synd och fel finns tappar ju Korset och Jesu frälsning sin betydelse. Huvudproblemet kan vara att många troende idag inte längre läser sin Bibel, alla sidor av den, dagligt studium, såsom man gjorde förr. Man ser inte dessa för evangeliet självklara sanningar.

Det är bekvämt och effektivt att ta till ”döm inte” begreppet som ett slagträ. Men det är långt ifrån allt Gud säger i sitt Ord om det, det blir ofta en förvrängning och ett missbruk av vissa populära Skriftställen. Ta det här med ”flisan i din broders öga” (Matt.7:1-5), Bibelstället talar om att först se till så man själv har det rätt ställt med Herren, därefter kan man ”se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga”. Längre fram i Matteusevangeliet, i 18:15-17 talar Jesus om att vi Ska tillrättavisa bröder som lever i synd. Ett annat populärt slagträ är ”äktenskapsbryterskan och stenkastarna” (Joh.8:3-11), men fariseerna agerade enbart utifrån Lagen och hade ingen Nåd och frälsning, idag som kristna och Jesu lärjungar så har vi alltid med Nåden och frälsningen i all sanningssägande och tillrättavisning. Att tala ut Sanning tillsammans med Nåden är verkligen inte att kasta sten, tvärtom, det är att ge medicinen och lösningen på ett svårt problem, ett nedbrytande tillstånd vilket synden är, nåden och sanningen samverkar alltså, de går hand i hand. Det är klart att tillrättavisningen, sanningen inte alltid känns njutbar och behaglig, det kan vara som att gå till tandläkaren, men oj vad underbart och befriande det är efteråt att ha fått hålen lagade! Ju längre man väntar med att gå till ”tandläkaren” desto värre blir konsekvensen…”Herren är vår Läkare”.

Talesättet ”Om man inte kan angripa Budskapet så skjut budbäraren” blir ofta bister verklighet, men Låt dig inte nedtystas av falsk ödmjukhet eller jantelag, av dem som av olika anledningar vill tysta ner sanningen. Det är inte kärlek och ger ingen välsignelse att tiga inför förfallet som steg för steg tar över människors sinnen ,troende som hedning. Att ”ödmjukt” tyst smyga omkring och bara le och kramas för att inte väcka anstöt och försöka bli omtyckt, nej, det är en förbannelse för alla dem som lider, för alla dem som innerst inne skriker efter hjälp, efter frälsning, efter nåd och sanning. ”Evangeliet är Guds kraft till Frälsning”, men då måste Hela evangeliet också ges ut, allt Guds rådslut, Hela Kristi lära, alla kristna grunderna. Så käre vän: Tala, predika i tid och otid, i Andens ledning, i Guds kraft, i kärlek och nöd i ditt hjärta för medmänniskorna, med rent samvete håll inte tillbaka något, frukta endast Gud och inte människor, Guds ord vänder inte fåfängt tillbaka, det är en hammare som krossar allt ont motstånd, det skiljer mellan ande och själ, det skapar liv och ger läkedom, Tala…Predika…Nu!

Annonser